Sara Pasini och Marco Di Mario driver tillsammans Le Borgate. Dottern Irene syns ofta springa runt bland borden på den italienska trattorian.
När man kommer in på Le Borgate möts man alltid av ett "Ciao". Från köket hörs smattrande italienska medan pastan kokas, salamin skärs upp och burratan tas fram.
Kvarterskrogen på Timmermansplatsen i Vasastan, med mataffären Priso som närmsta granne, öppnade 2017. Ägaren Marco Di Mario hade då fått en fråga från vännen och byggherren Michael Cocozza. Den nya stadsdelen Övre Vasastaden höll på att ta form, och i lokalen med stora fönster ut mot torget behövdes en restaurang.
– Jag sade nej först, men han fortsatte fråga, säger Marco som kort innan öppningen hade träffat sig fru Sara. Han sammanfattar de intensiva åren som följde:
– På fem år gifte jag mig med henne, öppnade restaurang och skaffade barn.
För att få den rätta italienska stämningen på Le Borgate så köper de sina råvaror från italienska producenter. Men det är inte bara maten som kommer från södra Europa.
– Nästan alla som jobbar här kommer från Italien. Jag kommer från Rom, min fru kommer från Brescia vid Gardasjön, kocken kommer från Marsala på Sicilien, en annan kock kommer från Neapel. Vi har annonserat ut jobben i italienska tidningar och på hemsidor. Man måste se vem som vill flytta från Italien också, för det vill inte alla.
Kocken Giulio Lipari kommer från den italienska staden Marsala.
Marco är född och uppvuxen i Rom. I vuxen ålder började han jobba på en tidning med Spanska trappan som granne. Men den ständiga stressen av alla människor som trängdes i staden blev till slut för mycket. Därför uppskattar han Linköping extra mycket.
– Det är ju en sak när man är turist och inte har bråttom, men att bo i Rom är för jobbigt. Jag skulle inte vilja bo i Stockholm eller Göteborg heller. Linköping är fantastiskt. Man kan cykla och det finns ett universitet. Det finns bussar som kommer när de ska komma, så är det inte i Rom. Allt finns här: teater, sjukhus, bio och flygplats.
Det är viktigt att följa de klassiska recepten om man är en italiensk restaurang, tycker Marco.
Varje år strävar restaurangen efter att få ett certifikat från Italienska handelskammaren i Sverige. Det är ett bevis på att restaurangen drivs av italienare, arbetar med italienska råvaror och för den italienska kulturen vidare här i Sverige. Nu har de fått årets bevis, och ska åka upp till Stockholm för att ta emot det på Grand hotel.
Det är ett viktigt bekräftande, tycker Marco, på att de är en genuin italiensk restaurang.
– Vi kanske inte är de bästa kockarna eller sommeliererna. Men vi är en trattoria, det ska vara enkel mat och inte så dyrt. Det handlar inte heller bara om maten här, det är atmosfären också. Man ska trivas och vara tillsammans. Kan man servera skapligt bra mat – ännu bättre.
På en särskild plats i restaurangen hänger en tröja med det italienska fotbollslaget Roma, signerad av den legendariska kaptenen Francesco Totti.
Att hålla sig till de italienska traditionerna är som man förstår viktigt på restaurangen. Den klassiska frågan om man får ha grädde i en pasta Carbonara har Marco ett bestämt svar på: Det finns inte på kartan.
– Det är inte så allvarligt, vi ska inte överdriva. Bara folk gillar det så är det okej. Men vissa regler måste man respektera på något sätt. Då säger italienarna att nu räcker det. Kalla det vad du vill, men inte Carbonara i så fall.
Är det jobbigt att se italiensk mat bli "misshandlad"?
– Det är klart att det inte känns bra. Jag är inte kock eller pizzabagare, men jag kommer ihåg hur min mamma och min mormor lagade mat. Det är mina smaker. Det är det jag går på. Det är som med Wallenbergare för er. Det ska man inte lägga massor ketchup eller bearnaisesås på.
Mario hoppas att alla gäster ska känna sig som hemma i restaurangen. Atmosfären är lika viktig som maten.
Restaurangen ligger inte mitt i centrum, även om det bara är en kvarts promenad från Stora torget. Men det har aldrig varit någon nackdel enligt Marco, snarare tvärtom.
– I början var det lite pirrigt i magen och jag undrade hur det skulle gå. Det var ju ett nytt område med byggnationer och byggställningar överallt. Men det har gått från första dagen. Det är ännu bättre att ligga här än i centrum, vi är en kvarterskrog.
På bara fem år träffade Marco Di Mario sin fru Sara Pasini, startade restaurang och fick dottern Irene.
Även under pandemin gick det bra för Le Borgate, med en ökning av kunder som hämtade hem mat. Marco valde till och med att tacka nej till det stöd de blev erbjudna av staten.
Nu ställs trattorian för ännu en utmaning med lågkonjunktur och skenande råvarupriser. Men det är inget som Marco stressar upp sig över.
– Det är klart att det inte är roligt. Men man kan inte gnälla heller. Situationen är samma för alla. Man får göra det bästa man kan.