”Gamle” Per Gessle har förnyat sig, ett litet lyft symboliserat av att han på grund av ryggbesvär tvingats hissa upp gitarren en decimeter.
– Jag har inte turnerat ensam på tio år, sedan 2007 och ”En händig man”, aldrig blandat min karriärs olika grenar så som jag gör nu. Det ska bli jätteroligt, och utmanande.
Det blir tre gånger Gessle; han i Gyllene Tider, han i Roxette och så Per personligen, ensam. Hans nya skiva är lite mörkare men på turnén blir det i huvudsak en himla massa hits, de flesta i lite nya arrangemang.
– Många frågar ifall jag inte blir trött på att spela typ "Sommartider" eller "The Look" och svaret är nej. Det är inte kul att repa dem men att spela dem är i princip lika fantastiskt varje gång för du vet att publiken älskar dem. Man ska aldrig underskatta sina hits – det är därför folk kommer till konserterna och köper skivorna. Glädje är lätt att ge tillbaka.
Det blir många hits bland de 20-25 låtarna på Stångebro. Vilka är inte klart men konserten lär bli en timme och tre kvart.
– I fall jag får bestämma, får musikerna sin vilja fram blir det 2.45. Musiker vill alltid spela alltför långt medan artisten vill korta, ifall det inte är Ulf Lundell förstås. Jag tycker att i fall konserten är en låt alltför kort känns den väldigt bra och tajt. Med 2.45 får du lätt känslan av att det är väldigt långt, att just ”den där låten” gör konserten alltför lång.
Tre av musikerna är nya, de övriga fyra från det garvade gänget med Roxette.
– Annorlunda tänk nu. Det är en utmaning att ha en ny trummis och basist för de måste spela sig ihop och bli tajta. Mina låtar har dessutom så olika karaktär; från Gyllenes framåtlutande powerpop till Roxettes halvtempo med groove i botten. Det är inte lätt att få ihop det, nu också med en lapsteel pedel plus fiol. Det blir en annan klang, det är tidskrävande men spännande.
Per är i princip ute och turnerar varje sommar – saknar du inte svensk semester?
– Semester är inte riktigt min grej. Jag har turen att få ha min hobby till yrke. Jag är i mitt arbete och alla spelningar är torsdag till lördag, resten av veckan är jag ledig. En turné - det är allt förarbete som tar tid, det är låtar, repetitioner, design, kläder. Efter premiär återstår enbart finjusteringar så jag missar inte den svenska sommaren.
Nya skivan, ”En vacker natt” är inspelad i Nashville!
– Ja, det är en väldigt textorienterad skiva. En sådan en erfaren artist vågar göra för jag litar på mina låtar nu på ett helt annat sätt än då jag var ung. Jag åkte till Nashville med några idéer och en knippe låtar. Vi samlade ett gäng oerhört duktiga, lokala musiker som sedan tog över våra tankegångar.
Den och höstens lika korta 8-låtarsplatta har delvis influerats av att hans syster och mamma nyss gått bort.
– Ja det är mer melankoli och vemod, låtar man hellre lyssnar än dansar till men min publik ska både ska lyssna och dansa.
Så vad är Linköping för honom, mer än Lars Winnerbäck som han gör en duett med på plattan (”Småstadsprat”)?
– Förutom Lasse är det väl Janne (Gradvall) och handboll. Pappa och jag såg alltid Saab, den enda klubb som kunde utmana vårt Drott på den tiden. De hade en väldig spelare som hette Björn ”Lurch” Andersson och som gjorde mål från mittlinjen medan Drottspelarena hängde honom i armvecken. Sånt minns man.