Majgull Axelsson grep alla

Miriam hette egentligen Malika och är rom, men i Förintelsens kaos och fasa bytte hon identitet och "blev" judinna, eftersom romerna var de mest föraktade av de andra fångarna. En överlevnadsstrategi som hon höll fast vid ända till sin 85-årsdag. Då börjar bokens berättelse. I det trygga Nässjö, 65 år och många mil från Auschwitz, spricker fasaden äntligen en smula och de kolsvarta minnena sipprar ut.

Romanen bjuder på 450 förtätade sidor. Men ingen i bokcirkeln nämnde för ett ögonblick att den varit lång att ta sig igenom. Tvärtom.

Marie Oldfeldt sa:

– Väldigt stark bok. Och det faktiskt är första gången som jag riktigt orkar igenom en berättelse från Auschwitz, kanske för att man får följa en människa gradvis in i helvetet. Dessutom är det fascinerande att hon höll sin hemlighet så länge, fast hoten var borta. Jag har stor förståelse och sympati för henne och tycker mycket om boken.

Stig Ruhlander fyllde på:

– Fängslande och bra skriven. Och en viktig bok med tanke på romernas situation i dag. Det har ju skrivits mycket om Förintelsen, men inte om just romernas öde. Förmodligen beror det på att väldigt få romer överlevde.

Miriam/Malika räddas svårt sjuk och i sista sekund från Ravensbrück till Sverige av De vita bussarna.

– Alla i Sveriges kände nog sympati för dem som kom, funderar Stig, men det spillde inte över på romerna. Man visste inte mycket om dem, så mycket berodde det nog på okunskap.

Jasmin Abdulkarim höll med:

– Boken passar bra i situationen vi lever i nu. Den är en bra start för att förstå romernas situation. Majgull Axelsson är så bra på att beskriva miljöer och relationer mellan fångarna. Det är också intressant att hon tar in några kända, riktiga personer som dr Mengele.

Du som själv går i gymnasiet, är det här en bok för unga?

– Ja, ja! Det är en bok för alla!

Jakob Carlander växte upp i trakten av Huskvarna-Jönköping och gick i gymnasiet på 1970-talet.

– Jag fäste mig mycket vid beskrivningen av de s k tattarkravallerna i Jönköping 1948, de är ett nav i berättelsen och de vidmakthåller Miriams skräck.

Bara tio år efter Kristallnatten i Tyskland utsattes resanderomer ("tattare") för misshandel, hot, folkmassor som tryckte på och uppretade unga män i rutiga skjortor som ville driva bort dem från deras lägenheter runt Östra torget. Och de unga våldsverkarna var dessutom påhejade av lokaltidningar och vanliga svenssons. Polisen ingrep alldeles för sent. En skamfläck i vår historia, som vi borde hört mycket om. Men icke. Jakob säger:

– Jag som är uppvuxen och gick i gymnasiet där hade aldrig aldrig hört talas om händelserna. Det känns konstigt att vara del av en historia som förtiger saker och ting!

Gunilla Axelsson sammanfattade sin åsikt med "en jättebra bok!".

– Angelägen om ett viktigt ämne, både det historiska och vår samtid. Det käns nytt med en romsk kvinnas perspektiv. Och vilken research Majgull Axelsson har gjort! Så detaljrikt och levande. Så nära. Det är otroligt bra beskrivningar. Ibland är det nästan jobbigt att ta till sig, men bitvis är det också fint, till exempel hur Miriam älskar sitt kök i Nässjö, paradiset på jorden.

Madeleine Nordell menade att boken är så rik att den är svår att sammanfatta.

– Den är fantastisk. Språket är fantastiskt, hon använder det till att ge människor liv. Bildspråket är fantastiskt. Själva berättande är fantastiskt, i och med att vi får allt glimtvis så blir det också mer uthärdligt.

– Även nutiden är stark, Miriams kamp för att hålla fasaden och hemligheten, all energi som går åt till det. Hennes tillit är så skadskjuten att hon ständigt är i beredskapsläge.

Ändå finns det hopp i boken, det blir en resa mot försoning.

– En jättestrak berättelse - och bortom pamfletter. Den ligger bra i tiden då vi själva sätter etiketter och skrämmer upp varann. Istället för att se vad vi har gemensamt.

Sanna Nilsson fick avsluta kvällen. Hon var överraskad av att hon tyckte så mycket om boken.

– Jag brukar inte läsa den här typen av böcker, men det är så full av bra beskrivningar, det märks att Majgull Axelsson gjort stora efterforskningar, och man lever sig in i den. Det är en roman jag verkligen kan rekommendera till alla jag känner!