– Här kommer vi som bor i Svingelskogen. Här kommer vi i en rad! sjunger Gnutte Grävling, Smartur Räv och de andra djuren medan de glatt travar mot scenkanten.
Regissören Håkan Bäck står på en av de tomma publikbänkarna och instruerar.
– Det ska inte vara de här slappa armarna som inte betyder något. De ska vara raka! hojtar han och sträcker armarna i luften för att visa hur inledningsnumret ska avslutas.
Det är viktigt att början blir bra.
– Då känner sig publiken trygg, säger Håkan Bäck när det är paus några minuter senare.
Det är småkallt i luften, men svetten rinner på Joakim Gustavsson som spelar Gnutte Grävling. Precis som de andra i ensemblen kommer han att få tillbringa sommaren i päls.
– Det är tämligen varmt. Föreställningen är väldigt fysisk, säger han.
Till skillnad mot tidigare års sommarföreställningar handlar ”Svingelskogen – ett bus för mycket” till stor del om sång, men här finns även en historia. Gnutte Grävling vill så gärna bli operasångare, men de andra är trötta på hans eviga sjungande och bestämmer sig för att skämta med honom. Men buset går fel och Gnutte blir ledsen.
– Vi måste spela som om det är på liv och död. Allvaret är detsamma, oavsett om det är en föreställning för barn eller vuxna, oavsett om det är Strindberg eller Svingelskogen, säger Joakim Gustavsson.
– Målet är ju att barnen ska tycka att det är ganska verkligt, trots att vi har djurkostymer, säger Lasse Andersson som gör rollen som Isak Isbjörn.
Både han och Joakim Gustavsson tycker att de ligger bra till i repetitionerna så här några dagar före söndagens premiär.
- Nu ska vi få till ett flöde och strama till övergångarna mellan scenerna, säger Joakim Gustavsson.
Även Håkan Bäck verkar lugn.
– Ja, jag har varit med om värre. De sista kostymerna är på väg att bli klara. Nu gäller det att få alla på hugget, att de ska tända till lite extra, säger han.
Yngst i ensemblen är högstadieungdomarna Disa Bäck, Johan Furuhjelm och Beata Holmlid, som i tur och ordning spelar Långhoppa Hare, Kirre-Kurre Ekorre och Extra Korre.
– Man blir andfådd, det är mycket på en gång, säger Disa Bäck.
De är peppade inför premiären och något direkt svårt med föreställningen kan de inte komma på. Det enda kruxet skulle i så fall vara det där med pälsen.
– Det blir väldigt varmt, men vi klarar oss.
Ni verkar ha världens bästa sommarjobb?
– Ja, verkligen. Vi får leka och stå på scenen. Vem skulle inte gilla det? säger Johan Furuhjelm.