För eller emot AI? Tomas Ahlström ser ChatGPT som ett modernt hjälpmedel för vissa moment i arbetet med att skriva en bok.
När Tomas hör musik, läser en bok eller spelar ett spel, startar något inom honom som är svårt att stoppa. Han måste testa att göra samma sak på egen hand. Så byggde han sitt eget framgångsrika entreprenörskap och så skrev han sin första bok Spelmakaren.
– När du hörde av dig tänkte jag, åh nej nu blir det en tuff recension! Betyg ett plus av fem haha. Corren är en ansedd tidning. Nu är det kört!
Du kan koppla av! Detta är ingen recension.
– Jag blev väldigt glad när jag förstod det! Jag identifierar mig inte som författare, men gillar att berätta historier. De flesta stannar där men jag ville testa om jag kunde skriva en hel bok. Det kunde jag.
Tomas berättar entusiastiskt om alla moment i bokutgivningen. Första versionen blev inte bra, för många stickspår som inte ledde någonstans. Texten omarbetades. För att höra hur texten fungerade använde han ett program för talsyntes som omvandlar text till tal genom en datorgenererad röst.
Bokaktuella Tomas Ahlström är en del av ”det svenska spelundret”: ”Vi skapade historia i en bransch som format en hel generation.”
– Med texten uppläst öppnades fler perspektiv för mig. Jag strök, skrev om och tog in en professionell lektör som sa: ””Stryk ungefär hälften av texten. Less is more”.
Och bokens utformning?
– Jag var tvungen att lära mig allt! Formge boken, designar inlagan, typsnitt, ISBN-nummer, välja rätt papper. Jag startade eget förlag och har läst in ljudboken med min röst. För ljudet anlitade jag en professionell studio i Stockholm. För korrektur och kreativt bollande använde jag faktiskt AI, ChatGPT.
Det är kul att Tomas berättar detta – de traditionella förlagen är just nu rätt vilsna inför AI och hur det kan komma att påverka vår framtida litteratur. Modernt hjälpmedel menar vissa. Andra förfasar sig:
– Frågan blir ofta om AI är bra eller dåligt. Varför så polariserat? Det är ett fantastiskt verktyg som inte kan ersätta människan. Jag har såklart skrivit min egen bok, men AI hjälpte mig med korr och vissa dramaturgiska grepp utan att jag blev bankrutt.
Tomas Ahlström, Erik Berglund, Aseel Berlund, Christer Fuglesang och Christer Sturmark är på releasefest för spelet Tangle Math på Nobel Prize Museum i Stockholm.
Kanske blir det så att vi ofta förfasar oss över det som är nytt och okänt. Videospelaren kom in i våra hem och det blev skadligt för barnen med videovåld. TV- och datorspelen kom och barnen blir analfabeter av all skärmtid:
– Det blir lätt polariserat. För eller emot. Är bilar bra? Absolut, om man behöver förflytta sig. Men de släpper ut avgaser och det sker dödsolyckor. Ska vi förbjuda dem? Intelligens är väl bra i ett samhälle? Men en intelligent person uppfann atombomben. Självklart finns det dataspel som är olämpliga i vissa sammanhang men de kan också ge fantastiska upplevelser som berikar, utbildar och kopplar samman människor från hela världen.
”Nuförtiden är jag min egen och upphandlad av fastighetsbolaget Sankt Kors. Här har vi ett tjugotal platser för coworkers”, förklarar Tomas med en gest ut över lokalen.
Tomas visar mig runt på East Sweden Game som han driver sedan 2017 tillsammans med kommunalägda fastighetsbolaget Sankt Kors. ESG är ett nätverk och en mötesplats för regionens spelutvecklare, för att etablera och växa spelbranschen i regionen.
– Vi har ett tjugotal platser i vårt coworking space. Några pluggar, andra har startat eget företag. Alla har gemensamt att de utvecklar framtidens dataspel. Varje vecka har vi torsdagsfika med en inbjuden gäst. Någon visar ett nytt spel, ny teknik eller berättar om något man är duktig på.
Saknade du mötesplatser när du var ung?
– Ja det här har jag drömt om i hela mitt liv! När jag grundade ESG ville jag utforma det efter våra medlemmars behov och som jag själv hade behövt när jag var ung.
Torsdagsfika på East Sweden Game lockar alltid nya besökare.
Just så startade Tomas resa. Som en halvt misslyckad skolpojke som ständigt fick höra att han inte dög till något. Men med ett brinnande intresse för datorer, spel och grafik, en blöt Finlandskryssning och resten är historia.
– Haha, ja det stämmer. I boken berättar jag om min skolgång som var misslyckad. Jag funkade inte i klassrum.
När auktoritära lärare talade om för Tomas vad som var viktigt, frågade han varför. Om de inte kunde berätta varför, skapades en spärr inom honom.
– Ja, den var nästan fysisk. Jag behöver motivation, gillar inte auktoriteter eller när människor säger hur saker ska göras. Jag vill göra på mitt sätt. I stället för sagor läste pappa produktbladen till hemdatorer när de lanserades på åttiotalet. ”RAM- och ROM-minne, extern lagring, processorklockhastighet och så vidare. Vad betyder det, pappa? Jo, du förstår processorn arbetar med ettor och nollor.” En helt ny värld öppnade sig för mig.
Fantastisk pappa som såg vad du behövde?
–Både mina föräldrar var väldigt stöttande. Mamma arbetade i psykiatrin med människor som behövde få tillbaka livslusten. Pappa var ingenjör på SAAB och jobbade med Viking, Sveriges första satellit.
Syftet med East Sweden Game är att etablera och expandera spelbranschen i Linköping.
Tomas visste att han hade unika förmågor redan i unga år, men skolans inställning förblev densamma. ”Tomas måste ändra sig och sluta dagdrömma”, sa de på utvecklingssamtalen. Trettio är senare har han familj och en son som blir hemmasittare av ungefär samma skäl. Tomas tog kontakt med en forskare på LIU som läste matematik med sonen på hemmaplan. Kunde han få plugga med forskaren och komma till skolan för proven? ”Nä, vi har ju skolplikt”, svarade rektorn. ”Om forskaren kommer till skolan då? Nä, vi kan inte ha obehöriga här!”
Tomas skakar på huvudet åt minnet.
Först du och sedan sonen. Hur har det påverkat dina livsval?
–När sonen valde att hoppa av gymnasiet, fanns vi där som föräldrar. Vi stöttade hans egna spelprojekt. Om han inte ville gå i skolan fick han jobba! Vi visste att han hade det som krävdes. Han skapade ett fantastiskt spel som gav honom jobb som spelutvecklare, bara arton år gammal. Allt detta hänger ihop med hur vi arbetar här.
”En svensk E3 tradition är att festa i en Hummer Stretch Limousine!”, utbrister Tomas Ahlström.
Tomas förklarar med värme i rösten att till ESG kommer människor med en dröm. Det är viktigt att se det som finns och uppmuntra.
– Alla har något som kan utvecklas och bli riktigt bra. Jag fick inte alls det från skolan. År efter år fick jag höra att jag var ”fel”. Till slut trodde jag på det. Ok, jag är korkad och ointelligent. Betygen räckte inte till högre studier. Jag pluggade inte vidare. Till mina föräldrars besvikelse.
Du blev framgångsrik entreprenör?
– Ja, och dataspelsbranschen är väldigt informell på ett bra sätt. Du kan vara ung, utan högre utbildning och ändå bli respekterad. Det handlar om vad du kan och vad du gjort.
Pluggade du senare?
– Jag blev intresserad av att skapa inom digitala medier och gick en av de första multimediautbildningarna i Sverige. Kursen hette ”Kreativ programmering” och låg i Gävle. Jag kom in som en av femton bland hundratals sökande och var väldigt stolt över det.
”No Fear Downhill Mountainbiking var mitt allra första kommersiella spel som jag gjorde på legendariska UDS i Norrköping”, berättar Tomas Ahlström.
Tomas var i första årskullen. Det fattades lärare och kursplan. Men de var en handfull duktiga kreatörer med topputrustade datorer och stor frihet att arbeta med vad de ville.
– Bland annat gjorde jag ett stavningsprogram med en pingvin för barn som såldes till skolor. Galet rolig men kanske inte så pedagogisk, erkänner han och ler brett.
Mötesplatser av det här slaget saknade Tomas som ung. När han grundade East Sweden Game, utformade han alltsammans efter medlemmarnas behov.
Efter praktik på reklambyrå sökte han jobb och sneglade på legendariska spelstudion Unique development studios (UDS) som hade startats av ett gäng kompisar i Norrköping på 90-talet.
– Jag tog i, sa att jag var den bäste spelgrafikern i regionen. Anställ mig! Jag gjorde ett arbetsprov, vi hade ett kul möte och VD:n frågade om jag ville hänga med på en finlandskryssning. Imorgon! utbrister Tomas och ler åt minnet.
Och det gjorde du?
– Jag följde med! Vi festade och jag blev anställd på stående fot, där i en hytt på väg till Finland! På UDS gjorde jag mitt första kommersiella spel. ”No Fear Downhill Mountainbiking”, ett konsolspel för Playstation 1. Efter att ha jobbat med 3D-grafik ett tag gick jag över till projektledning.
”Här möter jag Alexey Pajitnow som är utvecklaren bakom Tetris och får hjärnsläpp”, minns Tomas Ahlström.
Tomas förklarar entusiastiskt att i spelbranschen har man superkoll på det senaste inom visualisering, AI och hårdvara. Man ligger i framkant inom forskning och teknik, men det är samtidigt en kulturupplevelse som film och musik:
– Jag lockas av upplevelser. Spelbranschen är både teknik och passion för slutresultatet, som alltid är att skapa en häftig upplevelse. Dataspel ligger perfekt i skärningspunkten mellan teknik och kultur. Precis som musik. Det gör jag faktiskt också haha. Det blir ämnet för min nästa bok, avslutar Tomas med ett brett leende.