Christer Fällman: Spännvidd och mångkultur i aktuella utställningar

Objekt, skulptur, teckningar och målningar visas av Hasti Radpour på Saab Art Gallery. Imponerande vilka fantastiska och oväntade språng hon tar i sin konstnärliga utveckling. Hon kommer från Iran och har bott här i cirka 15 år. De tidigaste målningarna jag såg av henne var mer persiskt-orientaliska med slingrande rörelser och färger.

 Nu är hennes konst mer stram och koncentrerad. Och hon använder sig skickligt av ett flertal olika tekniker. Aluminium och plexi bara för att nämna några. Hennes konst blir också mer scenografiskt rumsskapande med hängande verk från taket.

Den grymma religiöst-politiska utvecklingen i Iran skrivs inte på näsan. Men den syns som exempel i iscensättningar med delar av hennes avklippta hår. Detta anspelar på de protestaktioner som unga kvinnor gjorde mot regimen. 2022 mördades den unga kvinnan Masha Amini för att hennes hår inte var fullständigt täckt av slöja.

– Det är hemskt allt som pågår i mitt hemland, säger Hasti Radpour. 

– Jag är inte troende, men skulle jag säga det i Iran skulle jag dödas. Där finns inga val. Men det är inte helt fritt i Sverige heller. Jag blir ofta trakasserad här. Och jag vågar inte längre bära T-shirts med persiska, oskyldiga tecken.

Utställningen har titeln: ”Inget tillsatt socker”.

– Ja, som motsats till allt som är så insmickrande idag. Vi blir ofta lurade. Så mycket som är oärligt.

Parallellt finner Hasti Radpour lust i att skapa helt fria verk av fantasi och infall med färger, linjer och former. Många verk är stiliserat vackra och mycket estetiskt njutbara för ögat. Det är som att skönheten i dessa gör smärtan starkare inför andra anspelningar på regimens förtryck av kvinnor.

Hon använder sig ibland av persiska tecken som liknar sköna kalligrafiska insignier.

– För mig är konsten en väg ut, ett sätt att leva med fria tankar och fantasi för skapande. Konsten ger frihet som inget annat gör.

Hasti Radpour (född 1981) har ett gediget CV.  Åren 2000-2007 studerade hon vid Konstakademien i Teheran. Därefter tog hon kandidatexamen vid Linköpings universitet. Hon lärde sig svenska överraskande snabbt samt lade till ytterligare utbildningar inom film och på Konstfack. Hon är svensk medborgare och medlem i Konstnärsföreningen ALKA i Linköping.

Spännvidden är numera stor och intressant i det mångkulturella stadslivet. På konstnärernas lilla galleri Krogen Amerika, Storgatan, ståtar den väldige Peter Öhrnell (f 1957). Han visar en serie färgstarkt sköna målningar. I format är de mycket mindre än de brukar vara. Stor skala passar honom.

– Ja, det verkar som om jag ofta landar i stora målningar – eller också små. Det där mitt emellan-storlek blir liksom inte av.

Det gnistrar om hans måleri. Och nu har han vridit upp färgskalan ytterligare några snäpp från grön-blått till rödrosa, rött och orange. Eftersom han är från Kiruna är det inte oväntat berg- och fjällmotiv som tagit plats i hans akrylmålningar. Men det är inga vanliga, traditionellt tråkiga naturmålningar från anno dazumal. Nej, här smäller det till med färg på färg, linjer, vågrörelser, det spritter och lever av eldiga energier. Eld i berg. Det är som om självaste Jackson Pollock varit framme med action-painting. Natur och kultur korsar ständigt varandra.

Förutom bergsmotiv finns även ett och annat hus som annars brukar vara väldigt vanligt i den örhnellska sfären. Dessutom en och annan stol och fåtölj dyker upp i färgpulsarna.

Till sist vill jag tipsa om den pågående utställningen på gatan mitt emot i Hemslöjden. Där visar Kerstin Sapire från Åby en vacker utställning med titeln ”Vad är en Marsma?”. Jo, det är praktiskt och fint dekorerad sypåse med ursprung i den samiska kulturen. Inspiration och återbruk hämtar Sapire ofta från många andra kulturer i sitt skapande.