Författaren bakom pseudonymen Linda Rakka låter sig gärna inspireras av platser som hon besöker. Fiktiva småorter utanför Linköping, slott, pensionat och hus, alla finns på olika sätt i Lindas egen närmiljö.
Linda Rakka debuterar 2022 med pusseldeckaren Blåklockor som klingar om natten, första delen av tre, än så länge. Skrivintresset fanns redan i barndomen. I vuxen ålder satsar hon på ett deckarmanus och går en skrivarkurs på Bona folkhögskola i Motala. Linda skriver färdigt sitt manus och får det utgivet. Nu är hon aktuell med del tre i serien.
Handlingen kretsar runt Betsy och Sam som driver ett pensionat. Utan att avslöja för mycket kan man säga att Betsy har ett rymligt samvete. Jag blir nyfiken på om hon har sin förlaga i verkligheten:
– Jag tror inte jag har mött någon som Betsy. Men hon är en karaktär som jag gjorde mycket research kring! utbrister Linda med ett skratt.
Berätta!
– Jag grottade ner mig i beteendevetenskap och psykologi, läste och såg dokumentärer om mord. Jag ville förstå mer om psykopater och deras beteenden. Det där lade jag ner mycket tid på.
Betsy gör verklighet av sådant som andra tänker?
– Kul att du säger det. Hon tänker det förbjudna. En läsare erkände ”det är nästan lite olustigt men jag börjar tycka om henne”.
Vad är roligast, research eller skriva?
– Man måste tycka att båda är roligt och helst välja ett ämne man redan kan något om eller är nyfiken på. Jag är intresserad av beteende och psykologi.
Förlaget beskriver Lindas böcker som en blandning av Morden i Midsomer och Fargo. Hon har målande miljöbeskrivningar och låter sig gärna inspireras av platser som hon besöker:
– Jag går mycket, gärna vid kanalen. Oftast när jag fastnat i mitt skrivande. Ibland stannar jag upp och känner in miljön. Då lossnar det.
”Jag går gärna vid Göta kanal, när jag fastnat i mitt skrivande. Ibland stannar jag upp och känner in miljön. Då lossnar det.”
I tredje delen finns också karaktären Konstantine som bor på Sparvedals slott. Han har sin butler Gottfrid. Som följer med honom på krogen vilket väl inte är comme-il-faut, tänker jag. En bit in berättelsen tar han fram sin mobiltelefon. Först då inser jag att detta ska utspela sig i nutid.
Det är lite upstairs and downstairs, herrskap och tjänstefolk över din text. Hur tänker du kring tidsmarkörer?
– Jag har inte funderat så mycket över det. Jag gillar att det är tidlöst. Här finns varken bilrace eller teknik. Nej, här står naturen i centrum och karaktärernas relationer till varandra. Känslan i miljön är viktig.
Även detaljerna är viktiga. När Linda skrev första delen i deckarserien tog hon hjälp av äldre personer som kunde berätta om hur det var på sextiotalet. Vad man hade på fötterna och hur vädret var sommaren 1968. Fiktiva småorter utanför Linköping, slott, pensionat och hus, alla finns på olika sätt i Lindas egen närmiljö:
– Sparvedals slott kom till eftersom det finns flera slott och herrgårdar i närheten. Kaptensvillan är inspirerad av ett öde hus i hembygdsparken Drabbisdal som ligger i Berg, Vreta Kloster. Stjärnorps slott och Ljungs slott ligger geografiskt nära men Stjärnorp är bara en ruin. Till Sparvedals slott hämtade jag inspiration från Ekenäs slott.
Linköpingsbon Catharina Carlsson köpte en bok när författaren signerade sina alster i Ekholmens köpcentrum.
Det blir självklart för oss att träffas vid Brunnby sluss för att insupa atmosfären och ta bilder. Avslutningsvis får jag ställa några få, personliga frågor till författaren.
Linda Rakka, är det en pseudonym?
– Ja.
Var växte du upp och gick i skolan?
– Sturefors. Gick gymnasiet på Folkungaskolan i Linköping.
Jag har läst någonstans att du jobbar med kommunikation i eget företag. Vill du berätta lite om det?
–Just nu är jag författare på heltid.
Förlaget Bokfabriken beskriver Linda Rakkas böcker som en blandning av Morden i Midsomer och Fargo.
Vill du berätta något alls om ditt liv?
– Jag har bott på olika platser i Sverige men kom tillbaka och hamnade här. I närheten av Göta kanal. Det är en vacker plats, avslutar författaren.
Med det får jag nöja mig. Tiden är slut. Saken är den att den här Garbo-liknande författarens ordknapphet väcker mer nyfikenhet efter intervjun än jag hade före. Å andra sidan är det kanske en smart strategi, tänker jag. Läsaren kan ju möjligen finna svaren i böckerna. Eller?