Dokumentärfilmer fortsätter att vara heta. När nya ”Vardagsrevolutionen” visades i Linköping på onsdagen var salongen praktiskt taget fullsatt.
Konstnären Mika Liffner och sambon Jon Magnusson flyttade för snart tio år sen från Linköping till gården Sätter utanför Valdemarsvik. De förverkligade vad många drömmer om att göra; att kliva av ekorrhjulet och leva självförsörjande i största möjliga mån.
Filmarna Jeanette Söderwall och Kristoffer Ramstrand fascinerades av att Liffner/Magnussons långt gångna försök att leva ett liv i samklang med naturen.
– Vi förstod att deras vardag många gånger är tuff och ville veta mer om hur livet på gården fungerar i praktiken, sade Jeanette Söderwall före visningen i Wallenbergssalen på torsdagskvällen.
Söderwall/Ramstrand följde familjen under ett år. De uppskattar att de nu har cirka 100 timmars film på Mika, Jon och döttrarna Momo och Kaya.
– Det är ett hårt jobb att välja bort så många bra scener. Familjen var väldigt avspänd och naturlig och vi var noga med att inte regissera den utan bara observera, förklarade Jeanette Söderwall.
Det är ingen idyllskildring. Men livet på landet är heller inte utan attraktionsvärde. Framför allt skildrar den barnens vardag på ett varmt och trovärdigt sätt. Flickornas kommentarer är stundtals obetalbara och flera i publiken vill veta mer om hur den här fina kontakten med barnen uppstod.
– Jag vet inte, vi gjorde inget särskilt, men fick fin kontakt med både Momo och Kaya med en gång, svarade Kristoffer Ramstrand, som också nämnde att duons nästa film också handlar om ett barn, en sexårig flicka som har fått diagnosen diabetes.
Mika Liffner fanns också på plats efter visningen och översköljdes av publikfrågor. Fascinationen över hennes livsval verkade vara större hos auditoriet än över filmen i sig.
– Vad händer nu med filmen? frågade till sist en man i publiken.
– Vi hoppas på att få visa den på filmfestivaler och mindre biografer här i Sverige. Men vi är noga med att särskilja oss från filmer som "Hästmannen" och "Kokvinnorna". Vår film visar att även en småbarnsfamilj kan finna sig tillrätta på en liten gård, även om livet långt ifrån blir en dans på rosor, sade Kristoffer Ramstrand.