Kathleen Mitchell och Linda Litteral har precis kommit till Linköping med tåg från Arlanda när de kliver in i Krogen Amerika med sina fulla resväskor. De tillhör konstnärsgruppen Fig, Feminist Image Group, och är i Sverige för att delta i utställningen ”Feminism nu” tillsammans med konstnärskollektivet Krogen Amerika. Den stora utställningen är i Stockholm men de båda konstnärerna har bjudits in att göra en mindre utställning i Linköping däremellan.
– Vi båda arbetar med tredimensionell konst, jag främst med glas och Linda främst med lera, säger Kathleen Mitchell medan hon börjar packa upp sin väska.
– Och så har vi båda gemensamt att vi arbetar med konstprojekt i fängelser i Kalifornien.
I tre respektive fem år har de anordnat konstkurser i varsitt fängelse på var sin sida av San Diego. Till utställningen har de tagit med sig konst som deras kurselever har gjort men också egna verk som kommit till genom en konstnärlig dialog elev och lärare emellan.
– Arbetet är väldigt känslosamt. Jag reagerar alltid väldigt starkt på deras konst och deras uttryck för svek, övergivenhet, fysisk och psykisk misshandel i barndomen, säger Kathleen Mitchell.
I USA går det ungefär 700 fångar per 100 000 invånare, i Sverige ungefär 50. Att visa upp konsten i ett land med ett så annorlunda fängelsesystem var extra roligt för Mitchell och Litteral som är starkt kritiska till det hårdare amerikanska systemet.
– Det är helt befängt, många av de som sitter inlåsta gör det för mindre brott som de borde få vård för istället.
I en serie teckningar har fångar fått rita minnen från sin barndom. En äldre man som suttit fängslad i stort sett hela livet har målat en raket som han hade när han varit liten. En fånge som sitter på livstid har målat i gult och lila med mycket glitter runt ett foto av honom själv som barn.
– Det var det sista minnet han hade där han kände sig lycklig och fri.
Linda Litteral har främst hållit i kurser i kvinnofängelset Las Colinas. Hon kunde inte ta med sig några av deras verk men hon har med sig nedskrivna berättelser och egna verk baserade på deras historier.
– Ungefär 80 procent av de som sitter där har blivit utsatta för sexuella övergrepp i deras liv, vilket ofta lett till det liv som gjort att de hamnat i fängelse.
Att arbeta med ibland grovt kriminella personer är speciellt.
– Jag är inte där för att döma och vi frågar aldrig vad de har gjort. En kväll när jag satt hemma och tittade på Criminal Minds på TV nämndes plötsligt en av fångarna i mitt projekt. Det visade sig att han var en känd mördare som på 70-talet torterade, våldtog och mördade unga kvinnor i Kalifornien. Jag tänkte "herregud", här hade jag stått och målat och småpratat med honom två kvällar i veckan. Jag var väldigt kluven till om jag kunde gå tillbaka till honom. Till sist fick jag bara bestämma mig för att se på honom som en äldre man, som dessutom är en ganska bra konstnär, och sortera bort det andra.