Han påpekar att han har ganska god förståelse för hur Svenska akademien arbetar, bland annat som medverkande i Vetenskapsakademien.
– Bortsett från diskussionerna om kulturprofilens beteende som är under utredning så tror jag att hela konflikten kommer att koka ner till ekonomi, jäv och informationsläckage. Det är på ganska sen tid som Svenska akademiens Nobelkommitté har slutat att läcka till pressen. Nu har man väldigt strikta regler om det. Nä, det här är banne mig ingen lätt situation. Det är så absurt att många tror att den enda som kan lösa det här är kungen!
Martin Kylhammar understryker att Nobelpriset har vunnit en enorm legitimitet i resten av världen.
– Nobelpriset i litteratur är jätteviktigt i utlandet. Jag har följt debatten från Paris, och där undrar man vad som händer. Svenska akademien har lyckats med att dela ut världens främsta litterära pris, och hävdar att man gör det enbart på den litterära kvalitetens grund. De har fått gehör för det. Världen accepterar att de delar ut priset helt utan andra hänsyn. Det kan bli diskussion om Bob Dylan eller liknande, men världen accepterar detta. Och långsiktigt ska man kunna se att Svenska akademiens beslut var riktigt. Nobelpriset i litteratur handlar väldigt mycket om att man har förtroende för att det inte är utdelat på tvivelaktiga grundvalar. De måste säga att detta är den bästa litteraturen i världen. För att få styrka i det måste de visa att de har integritet och kompetens. Legitimiteten måste vidmakthållas så att man inte får bilden av att Svenska akademien består av en massa ledamöter som bråkar. Men nu är situationen prekärt annorlunda jämfört med vad den har varit.
På vilket sätt?
– Nu har många bilden av en akademi med vänskapskorruption, jäv, personliga stridigheter och ovidkommande saker som påverkar utdelandet av priset. Då riskerar akademien sin legitimitet och det kommer Nobelpriset i litteratur också att göra. Nu är risken större att det uppstår en diskussion om valet av pristagare. Det är väldigt mycket svårare att ta en sådan diskussion efter det här. Det här är jätteviktigt! Och det vet man i akademien.
Som ledamot av Vetenskapsakademien har han förståelse för hur arbetet i Svenska akademien fungerar, och han påminner om akademiens roll:
– Många glömmer att akademien inte är en medalj för att man har varit en duglig person eller rentav bäst i svenskt kulturliv. Det är ett uppdrag i att utföra akademiens uppgifter på ett lagligt och ojävigt sätt och att följa lagar och regler. Det är ett långsiktigt åtagande med stark lojalitet till funktionerna som akademien har sedan flera hundra år: Att stödja språkarbetet eller forskning eller kultur i Sverige och Norden på olika sätt.
Det är detta som står på spel, menar Martin Kylhammar:
– Nu ser alla människor att det här viktiga uppdraget är på väg att raseras. Det är akut just nu. För nu börjar man arbeta med årets Nobelpris. Då behövs en fullt fungerande kommitté. De ska läsa in sig på huvudkandidaterna och redogöra för sina undersökningar för resten av akademien som fattar beslut i höst.
Vad har akademien framför sig?
– Sara Danius (som avgick senare på torsdagskvällen, red anm.) förstår att det arbetet måste löpa på. Samtidigt har flera av de ledande personerna i Nobelkommittén avgått. Den är splittrad. … ja, hur gör man då för att formulera en ny effektiv kommitté? Med litterärt belästa personer med integritet och med en ställning i det internationella kultursamhället? Där har hon en väldigt svår uppgift.
Vad tycker du om en upplösning av dagens akademi eller en hel nedläggning?
– Nedläggning tror jag inte på. En upplösning är teoretiskt möjlig. Men då får man återgå till situationen då akademien grundades av Gustav III som valde en akademi, svarar han med glimten i ögat. Det är möjligt att upplösa akademien och utse arton nya ledamöter. Då är det kungen som formellt får gå in och ombilda akademien.