”Kraften i det abstrakta måleriet har fört samman de här tre”, utbrister utställningsintendenten Helena Scragg med en inbjudande åt Jimmy Gustavsson, Fredric Ilmarson och Thomas Edetun.
Bortom ytan av Thomas Edetun, Jimmy Gustavsson och Fredric Ilmarson
Norrköpings Konstmuseum
28/9 – 19/1 2025
– Vi vill bredda perspektiven genom att låta det lekfulla och experimentella ta plats. Kraften i det abstrakta måleriet har fört samman de här tre, utbrister utställningsintendenten Helena Scragg med en inbjudande gest.
Merparten av verken är nya och skapade för just den här utställningen. På golvet tronar en enorm tredimensionell skulptur:
– Den byggde vi utomhus, på en industritomt som vi fick låna. I full storm. Ja, det var lite problematiskt, erkänner Fredric Ilmarson och ler åt minnet.
Trion berättar om sina respektive ingångar i den abstrakta konsten. För Thomas Edetun har det varit figurativt måleri och landskap som gällt. Från tiden på Konsthögskolan och därefter i många år. Men plötsligt hände något:
– Jag gick in i ateljén och tänkte, nej jag spyr. Inte ett landskap till! Men hur gör jag för att hitta nya spår? Så mötte jag de här två filurerna och så roligt har jag inte haft på många år.
– Ja, det blev en nytändning för mig också, inflikar Fredric Illmarson som har sin bakgrund i gatukonst.
Berätta!
– Jag har alltid arbetat och skapat i grupp eftersom jag spelar i ett band. Jag har målat graffiti och varit extremt fascinerad av det snabba skapandet med material som ska kastas bort. Det ger mig något att gå på det fula, liksom. Gamla träskivor och liknande.
Går du in i arbetet mindre prestigelöst då, än med en ren och vit duk?
”Tidigare har jag sysslat mycket med att titta och måla, teckna efter modell och så. Med det abstrakta blev det mer givande och kul”, berättar Jimmy Gustavsson
– Ja, då måste jag nästan lägga den på golvet och gå lite på den, skrattar Fredric.
Jimmy Gustavsson inspireras också av det ögonblicksartade och oplanerade:
– Tidigare har jag sysslat mycket med att titta och måla, teckna efter modell och så. Med det abstrakta blev det givande och kul att byta mellan flera dukar samtidigt eller bara fundera över hur jag ska få färgen att stämma. Inte göra det så besvärligt för mig.
– Du Jimmy, är ju poeten bland oss! berömmer Thomas och får medhåll av Fredric.
– Ja och för mig är dina målningar väldigt kontemplativa. Man kan vila i dem, tillägger Helena Scragg.
Flödet i arbetsprocessen och nyfikenheten på nya tekniker har trion gemensamt. Nu ställer Fredric Ilmarson, Thomas Edetun och Jimmy Gustavsson ut på Norrköpings Konstmuseum.
Flödet i arbetsprocessen och att ha många projekt på gång samtidigt har trion gemensamt. Men också nyfikenheten på att pröva nya tekniker:
– Ja, vi köpte en tuftmaskin och tänkte att det blir kul. Vi gör en matta tillsammans! Men vi borde nog gått en start up-kurs innan! berättar Fredric spefullt.
– Bruksanvisningen var på kinesiska! inflikar Thomas och de tre förenas i ett gapskratt.
Mitt på golvet i Galleri 5 tronar trions gemensamma skulptur. Skapad utomhus i full storm, berättar Jimmy Gustavsson som inspireras av det ögonblicksartade och oplanerade.
Men det blev något annat och samstämmigt berättar de om ett annat, spännande sätt att närma sig textilkonsten:
– Ja, faktiskt. För den har väl traditionellt tillhört kvinnorna. Men vi har gjort på det gubbiga sättet. Vi gnodde oss in i materialet. Med stämjärn. Vi tycker att baksidan är viktigare än framsidan, det har vi gemensamt. Och ett generellt motstånd, faktiskt.
”Inte ett landskap till, då spyr jag. Så mötte jag de här filurerna och så roligt har jag inte haft på många år,” berättar Thomas Edetun.
– Ni har era egna uttryck men lyfter också varandra. Överhuvudtaget finns det något väldigt demokratiskt, lustfyllt och öppet med det abstrakta måleriet. Det ligger i betraktarens öga och fantasi att tänka och bestämma vad man ser. Vi fortsätter vår satsning på den icke föreställande konsten med nästa utställning i oktober. ”Frihetens språk. Måleri från 1946 och framåt", avslutar Helena Scragg.