Martin Widmark började inte skriva förrän han var i 40-årsåldern.
Valleby är en känd stad för många barn. Där bor de unga detektiverna Maja och Lasse som tillsammans löser små och stora brott.
Martin Widmark är uppvuxen i Åbylund och Majelden i Linköping. Han har jobbat som vårdbiträde på Valla långvård och på den stora SAAB-fabriken. 1982 tog han och frun varsin resväska och flyttade till Stockholm. När deras lille son inte ville gå till förskolan började Martin berätta rövarhistorier, bland annat om hur man kan fånga farliga djur.
År 2000 skrev han sin första bok "Att fånga en tiger". Två år senare frågade förlaget om han kanske kunde skriva deckare för barn. Då kunde han inte föreställa sig att han 20 år senare skulle skriva om samma deckarduo i samma lilla stad.
– Jag sade att jag skulle försöka. Så jag skrev de första böckerna och sedan har det bara rullat på.
LasseMaja blev en succé. Bara böckerna har hunnit bli nästan 40 stycken totalt och de har översatts till nästan 40 språk. LasseMajas detektivbyrå har sålt över 12 miljoner exemplar, varav fem miljoner utomlands.
Martin kommer att fortsätta skriva om LasseMajas upptåg i Valleby så länge det händer något spännande där.
Varför tror du att böckerna blivit så populära?
– Det är jättesvårt att säga. Jag är lärare, och jag tror att jag är medveten om barns språkliga nivå. Jag är van att prata med barn och har alltid tänkt att det värsta som kan ske som lärare är att inte få med sig barnen. Populariteten tror jag beror på att de är skrivna på ett enkelt språk men med en komplicerad intrig. Det gör att alla kan läsa dem, men alla måste sträcka lite på sig för att klara av uppgiften.
En annan faktor som kan vara viktig i deckarhistoriernas framgång är de lite platta huvudkaraktärerna.
– Jag har lånat tekniken från Tintin. Hergé håller ner Tintins karaktärsdrag väldigt mycket. Det är de runt honom, professor Kalkyl och Haddock, som har färg och är spännande som karaktärer. Tintin själv är egentligen ganska tråkig. Det är Lasse och Maja också.
Tintins är ganska tråkig, som Martin Widmark uttrycker det. Sidokaraktärerna är desto mer excentriska, och ger färg till böckerna.
Det kan låta som en konstig strategi, men det finns en tanke bakom. Martin jämför att läsa LasseMaja med att läsa Pippi Långstrump. Pippi har massor karaktärsdrag, hon är världens starkaste och hennes pappa är sjörövare.
– Min tanke är att man läser med Lasse och Maja, medan man läser om Pippi. Lasse och Maja kan man identifiera sig med, och de är väldigt lika varandra. Man ser på världen genom deras ögon.
Pippi Långstrump är en stor karaktär. Man får veta mycket om hennes bakgrund, familj, djur och intressen.
Bilderna är också en viktig del i historien och de ritas av illustratören Helena Willis, som också hon varit med alla 20 åren. Tillsammans utvecklar de staden och sidokaraktärerna. För om Maja och Lasse är ganska beiga, så är alla de andra invånarna i Valleby desto mer färgstarka.
– Ju fler knäppgökar som flyttar in i Valleby desto roligare har vi. Då får vi fler spelbrickor att jobba med och kombinera. Staden växer också. De mest inbitna LasseMaja-läsarna har sett att kartan vi har i början har blivit två kartor nu.
Martin Widmark har skrivit böckerna och Helena Willis illustrerar. Tillsammans har de utvecklat Lassemajas universum.
Helena och Martin upptäckte att de började sakna vissa platser i Valleby. De funderade till exempel på vart alla tjuvar tog vägen som Lasse och Maja satte dit.
– Då fick vi bygga ett fängelse. Och en zoo-affär, brandkår och teater. Jag tror nog att staden kommer expandera ännu mer.
Lassemajas detektivbyrå rekomenderas för barn i åldern 6-9. Men äldre kan nog också läsa och klura på mysterierna.
Det är inte bara i bokform man kan besöka Valleby. 2006 fick Martin frågan om LasseMaja kunde bli julkalender.
– Det var stort. Och det var nog ännu större 2006. Då fick julkalendern ett enormt genomslag, för det fanns inte så många kanaler och så stort utbud. Det var väldigt roligt, och julkalendern var en riktigt fin filmatisering av böckerna.
Därefter har allt bara rullat på. I dag finns sju långfilmer om LasseMaja. En serie har sänts om mysterielösarna på Cmore och TV4. Det finns närmare 20 böcker med klurigheter och pyssel kring Valleby. Man har gjort sällskapsspel, cd-skivor, datorspel, mobilspel och serietidningar. En pjäs om detektivbyrån har spelats på Dramaten i Stockholm.
Men Martin vill inte stanna där. När vi pratar med honom sitter han och skriver för fullt på bakgrundshistorien till mysterierna som barn ska få lösa i LasseMajas deckarhus.
Här kommer deckarhuset att ligga. Fenomenmagasinets verksamhet kommer att flytta till universitetsområdet.
För efter många turer och flera års arbete är det klart var man ska kunna ta del av de små detektivernas värld. På sportlovet nästa år öppnas dörrarna till deckarhuset i Fenomenmagasinets gamla lokaler.
– För att sammanfatta: det känns skitskoj. Barn och vuxna ska få komma till Valleby och hjälpa Lasse och Maja att lösa brott, det är grundidén. Vi inspireras av Mystery rooms och Boda borg och kombinerar det med LasseMaja. Sedan ligger det ju i Gamla Linköping och det är i mångt och mycket likt Valleby.
När Martin skriver en ny bok har han som krav att den måste vara bättre än den föregående boken.
Trots alla sidoprojekt fortsätter Martin att skriva sina böcker. När en ny deckarbok är färdigskriven sticker han emellan med en av sina andra bokserier. Kanske blir det en bok om monsteragenten Nelly Rapp, där en filmatisering belönats med en Guldbagge. Eller en bok i Halvdan viking-serien. Widmark har skrivit runt hundra böcker utöver LasseMaja.
Du måste ha en otrolig fantasi?
– Jag skulle säga att jag har en väldig respekt för fantasi. Ärligt talat tror jag att alla människor har lika mycket fantasi. Men jag tar dagdrömmar på allvar, skriver ner dem och tycker att de är bra idéer. Andra kanske ser det som ett naturligt flöde, medan jag fångar tankarna i flykten. Roliga namn, situationer, konstiga grejer man läser, det är mitt arbetsmaterial.
Bild från 2018 när "Lassemaja och Hamletmysteriet" spelades på Dramaten.
Även om han producerar en väldig mängd böcker är det viktigt för Martin att berättelserna inte blir upprepande. Han har ett speciellt krav på sig själv när han skriver en ny bok.
– Boken jag skriver måste vara minst lika bra som boken innan. Den får gärna vara bättre, men aldrig sämre. Det borde leda till att läsupplevelserna blir bättre och bättre. Men det är bara jag själv som gör den bedömningen, så den är väldigt subjektiv.
Bild från inspelningen av LasseMajafilmen "Tågrånarens hemlighet". Polly Stjärne spelade Maja och Nils Kendle spelade Lasse.
Mycket tid har gått åt till deckarhuset de senaste åren. Men Martin fokuserar alltid mest på själva bokskrivandet.
– Det är viktigt att jag behåller lugnet och lusten, och fortsätter skriva. Det är det ungarna förväntar sig av mig. De ser inte mig som författare, de ser mig snarare som journalist. Jag åker till Valleby och berättar vad som händer. Det är ingen som känner igen mig på stan, men många känner igen Lasse och Maja. Det är en drömsituation för en författare.
På stadsbiblioteket i Linköping finns en hel rad med Lassemajaböcker. Men många är också utlånade.
Tar mysterierna aldrig slut i Valleby?
– Det verkar inte så, vi får väl se. Men så länge det händer något roligt i Valleby så lovar jag att rapportera om det, säger Martin och skrattar.