29-åringen har benämnts som "Linköpings nya kulturprofil" och har vuxit sig stor på den lokala popscenen. Hennes musik, som hon själv beskriver som "pop fast lite galnare och smutsigare", lockar stadigt allt fler lyssnare.
– Sedan 2022 har det tickat uppåt och min musik börjar uppmärksammas lite mer, det känns så spännande och jätteroligt. Det bästa av allt är när folk hör av sig och har lyssnat – då kommer man ihåg varför man började skriva. Det betyder massor, säger Agnes Matsdotter.
Hon är uppvuxen i Stockholm men bosatt i Linköping sedan tio år tillbaka. Här har hon många strängar på sin lyra och har under åren inte bara satsat på musiken, utan även som poet och skådespelare.
– För mig är det så viktigt att ha alla olika konstuttryck. Kör jag fast med musiken har jag teatern och kör jag fast där så skriver jag poesi, säger Agnes.
Redan 2019 sattes Agnes egenskrivna föreställning Bränn dessa rader upp på Östgötateatern. Pjäsen sålde slut men tvingades sedan ställa in till följd av coronapandemin. För ett par år sedan tog hon upp föreställningen på nytt, och har sedan dess turnerat runt i landet.
– Det är en berättelse om hur det är att leva i Sovjet under världskrigen. Pjäsen tar avstamp i två personer, den ena är poeten Vladimir Vysotskij som skrivit fantastisk musik. Han har skapat de bästa melodierna som finns. Inte en enda ton är tråkig. Men på den tiden var det förbjudet att lyssna till hans musik, så den spreds genom piratkopior i stället. På så sätt lyssnade ändå massor av människor på musiken i smyg, berättar Agnes och fortsätter:
– Den andra personen som lyfts fram i pjäsen är Anna Achmatova. Hon var poet men hennes dikter censurerades och hon hade fått utgivningsförbud. I stället skrev hon poesi i smyg på små lappar som hon sedan fick bränna upp. Hon viskade sina dikter till en väninna som memorerade orden, och 50 år senare kunde dikterna ges ut.
Musikföreställningen handlar alltså om två personer som levde för längesedan, i en värld långt ifrån den vi lever i idag. Trots det, är budskapet viktigare än någonsin, menar Agnes:
– Det är inte bara en gammal berättelse, den visar tydligt hur kraftfull kulturen är. Den är som en urkraft som alltid tar sig framåt. Tyvärr känns den alltid aktuell. När jag spelar föreställningen känner jag hur det resonerar till nutiden och vad vi bevittnar i dag.
Pjäsen kommer att sättas upp på Sagateatern i Linköping den 25 februari. Ett ställe där Agnes för bara några år sedan tog jobb som publikvärd för att få in en fot i teaterns värld. Där stod hon om kvällarna och drömde om att själv stå på scen.
– Och nu ska jag själv stå på scen och framföra min egen pjäs. Det är en så speciell och pirrig känsla att vara tillbaka där. Man tittar så mycket framåt hela tiden men det är häftigt att stanna upp och se att jag gör precis det som jag drömde om att göra.
Under våren kommer Bränn dessa rader bege sig ut på ännu en turné. Hittills har responsen varit fin och Agnes berättar varmt om en kvinna i 80-årsåldern som uttryckt att pjäsen var det bästa hon sett.
– Vare sig det är musik eller teater är det som roligast när jag får skapa någon och se hur det tas emot. Tänk att jag sitter och hittar på något och så bryr sig någon om det? Det måste vara livets lyx, säger Agnes med ett skratt.