Magrittes målning ”Ceci n´est pas une pipe” (Det här är inte en pipa – utan förstås bilden av en pipa) har travesteras i aktuell debatt om Anna Kinberg Batras förklaring att ”lappen” på anslagstavlan var en ”annons".
Tänk bara på traditionen från idékonstens fader Marcel Duchamp och sedan René Magritte (1898–1967). Båda är alltid aktuella. Den senare gjorde den berömda målningen med en pipa och texten ”Ceci n'est pas une pipe” (1929) alltså detta är inte en pipa. Det är ju en bild! Och för en månad sedan återuppstod begreppet i två kvällstidningar med den uppdaterade slipningen ”Ceci n'est pas une lapp”. Givetvis en fullträff! Jätteroligt. Här som vitsig anspelning på Anna Kinberg Batras dribblande med att kalla en ”lapp” för en ”annons” och fixande med jäviga tjänstetillsättningar. En lapp är en lapp – om än i gyllene dosor. Som sagt.
Vad är det vi ser? Hur tänker vi? En befriande skön titel har konstnären Martijn van den Bosch valt till sin utställning. ”Uppochner/utochin” har han döpt den till. Varför inte? Vrid och vänd på tingen och tankarna så händer det något oväntat. Det är som att hitta en okänd backväxel i maskineriet. Konstnären har återupptäckt kugghjulens status. En hyllning till den analoga mekaniken om man så vill.
Linköpingskonstnären Martijn van den Bosch betraktar några av sina nya verk på Galleri Skådebanan.
Utställningen består av 16 verk. Det är som tavlor av lager på lager av tekniska uppfinningar och fantasier. Färg, form och kompositioner med maskinliknande delar, fragment av design och arkitektur som överlappar varandra. Och många igenkännbara referenser till VHS, MovieBox, Commodore, BMX, Arcader och synthar. De är som vackra tittskåp av tid, rum och saker vi minns.
Bosch ”Commodore” , första generationens speldator.
Bosch ”BMX & Kaststjärnor”.
Bosch: "Labyrinth”.
Det är nästan så man börjar tänka på Chaplins arbete i fabriken ”Moderna tider”. Eller varför inte tänka sig att Super Mario börjar springa omkring i konstverken.
Idéhistoriskt kan man finna kopplingar till arven från holländska De Stijl 1917 och tyska Bauhaus på 1920-talet. De hade stort inflytande på modern konst, hantverk, möbeldesign och arkitektur. Och det är just inom detta spännande fält som van den Bosch verkar. Han är allsidig och alltid mycket noggrann i allt han gör. Precisionen i detalj och helhet är hög.
Bosch ”Arcade” till vänster och ”Tänka, tänka” till höger.
Som framgår av namnet har konstnären holländska rötter på sin fars sida. Som femåring kom han till Sverige och har senare betat av en imponerande gedigen tioårig utbildning: Konstfack, Gerrit Rietveld, Nyckelvik och Beckmans.
Utställningen finns att se fram till mitten av juni i Galleri Skådebanan, Linköping. Efter tio år i stan och medlem i Alka är detta hans första separatutställning. Överraskande i sig. Hans offentliga gestaltningar har börjat synas lite här och där i länet. Skicklig till tusen och idérik!
I Mjölby iscensatte han 2023 ett stort konstverk, ”Tidsmaskinen”, som skulptur och lekpark med kugghjul i betong. Bosch har medverkat två gånger i Linköpings Vinterljus. På Skyltens yttergård fanns en slags igloo av trianglar. Vid Tallboda skola har han skapat en paviljong med skulpturer och lekredskap. Martijn van den Bosch undervisar också på Linköpings universitet inom idé- och produktutveckling.
Med ett totalt annorlunda formspråk har Kajsa Håkansson Bolve intagit Galleri Sander. Det är raka motsatsen till Boschs geometriska estetik. Hon låter i stället organiska, svällande, ringlande och lekfulla former styra sina arbeten med skulpturer och målningar. Hon utgår mycket ifrån vardagens ting och händelser.
Översiktsbild från Kajsa Håkansson Bolves utställning på Galleri Sander med organiska skulpturer och målningar.
Hon rör sig fritt med akrylfärger och pennor. Fantasin tar tag i mycket av allt som rör sig. Man får känsla av mineraler, nervtrådar och andra utforskningar. Det till synes oformliga tar ändå form. Och vad finns under ytan? Det kryllar och krälar. Många barriärer blir upplösta. Mikro- och makrokosmos samtalar med varandra. Fram med både mikroskop och stjärnkikare.
Bolves målning har titeln ”Acid”. Akryl, penna och pastell på papper.
Verken genomsyras av liv, celler, växtlighet. Hon är född 1989 i Linköping, gick på estetisk linje i gymnasiet och sedan ett antal förberedande konstskolor. Hon tillhör en av sju konstnärer som drog till Bergens konsthögskola i Norge. Där tog hon sin examen 2015 som hon sedan byggt på med andra utbildningar. Nu bor hon i Stockholm och har ett imponerande CV med utställningar och gestaltningar.
Galleristen Urban Hansson driver Galleri Sander i Linköping.
Ofta talas det om det svenska musikundret. Men lika gärna skulle man kunna tala om det rent bildkonstnärliga undret. Mängder med konstnärer har sträckt sig ut i världen. Och ett inte oväntat antal kommer från Linköping. Tänk på det ni. Och mot alla odds gör de det; liksom på trots mot alla konjunkturer. Osäkra villkor då som nu. Och nya generationer kommer – var så säker.