Blir det lite för mycket glass i byttorna så går det inte att sätta på locken. Då får Lin ta ur en liten sked ur varje och fylla nästa bägare.
Burkarna fylls upp med glass i en rasande fart. De allra minsta förpackningarna innehåller bara 2 skopor. Varje etikett klistras på för sig. Varje burk fylls, får ett lock och torkas av. Här finns inga maskiner eller rullande band, bara människor som älskar glass.
Eller en maskin finns såklart, själva glassmaskinen. Den är inte så stor, men ack så viktig. Den kan göra tio liter glass åt gången, så det blir några satser om dagen. Lin Larsson häller i smeten i toppen av maskinen. Sedan hettas den upp och pastöriseras, för att därefter kylas ner till runt minus nio grader.
Ut kommer en tjock och lite rinnande vit massa. Smaken som görs i dag är gräddglass med chokladbitar, stracciatella. Chokladen smälts i ett vattenbad i en vanlig kastrull på spisen, en sats åt gången. Sedan hälls den varma bruna massan ner i den kalla glassen.
Alla satser provsmakas. Det är viktigt att glassen smakar som den ska. Vem som provar beror på smaken. Här smakar Maria Ekman på stracciatella.
– Ska den provsmakas nu? Då kommer jag!
Varje sats som tillverkas kvalitetstestas. Maria Ekman går in i köket, äter en sked av den nyproducerade glassen, nickar och ler. Det är hennes favoritsmak, och den är lika god som vanligt.
Etiketterna tillverkar de själva och varje lapp klistras på för sig.
Maria och Lin äger Stafsäters gårdsglass tillsammans. De gör allt från att hitta på nya smaker, marknadsföra, ta hand om ekonomin och fylla själva byttorna med glass. Maria äger gården med sin man och Lin hyr ett av bostadshusen.
Den första kulan serverades 2012 när Maria och hennes svärmor startade företaget. Lin började då när hon var sexton och jobbade extra hela gymnasietiden. Hon testade att plugga vidare och jobba några år på Saab, men glassen kallade.
– Jag kände att nej, nu vill jag tillbaka. Så då gick jag in som delägare i företaget, och det är det bästa valet jag gjort, berättar Lin.
Nu gäller det att fylla upp frysarna inför sommarsäsongen. Glassen måste frysas i två dagar, så det måste finnas ett förråd.
Men det är inte bara lätt att driva ett litet företag. Mycket hänger på Maria och Lin. Ibland under högsäsong när förråden sinar jobbar de långa dagar. Lin kan gå upp klockan fem på morgonen och börja med glassen, sedan blir hon kvar där till kvällen.
– Det här jobbet handlar mycket om att man behöver vara en problemlösare. Tappar man en bunke så måste man göra en ny sats. Om det skulle hända något med glassmaskinen så är det jätteskört. Vi har inte en glassmaskin till, det är alldeles för dyrt. Vi behöver vara flexibla, för saker blir aldrig som man tänkt sig, säger Lin.
Varje bytta är viktig när man har en småskalig produktion.
Det blir också problem om leverantörerna inte kommer i tid med mjölken, för då kan de ju inte tillverka glassen. I början använde de mjölk från gården. Men när bonden som arrenderade gick i pension och den nya bara hade köttdjur så blev det svårare.
Numera är det Arla som står för mejeriprodukterna. Men Maria har en dröm om att kanske kunna köpa mjölken direkt från bonden på andra sidan sjön. Än så länge blir det för svårt att lösa gräddproduktionen, men hon hoppas få till det så småningom.
Havtornssorbet är en av Marias favoritsmaker. Många av bären plockas eller köps från närområdet.
Duon försöker att ha så mycket lokala ingredienser de kan i sin glass. Hallonen och jordgubbarna kommer från granngården, äpplena och flädern plockar de själva i trädgården och rabarbern kommer grannar med i fulla korgar. Men allt går inte att odla i Östergötland. Bananerna och passionsfrukterna handlar de på Ica i Sturefors, så de är lokala på ett annat sätt.
Glassen innehåller ingen extra luft, som många andra glassar gör. Därför är det svårt att skeda ur den direkt från frysen. Maria rekommenderar att man tinar den tio minuer, gärna en kvart.
För det behövs många olika ingredienser när man vill ha många smaker. I det fasta sortimentet har de runt 50 sorter. Lägg där till minst tio nya som kommer och går varje säsong. Det blir bara fler och fler varianter.
– Vi gör glass på stekt viltsvinsbacon som vi hackar till små bitar och blandar i lönnsirap och socker. Då får man både sältan och sötman. Det är väldigt många som tycker om den faktiskt. Det är Marias mans favoritglass, därför har vi den i standardsortimentet, säger Lin.
Frida Nyberg säsongsjobbar på Stafsäter. På vintern är det Sälen som gäller.
Andra udda smaker som de testat är glass med granskott, tjärsirap, tomat, öl och basilika.
– Stammisarna frågar alltid vad vi har för nyheter. Vi har fått förfrågan om att göra vitlöksglass, och så var det någon som hade ätit blodpuddingsglass. Om vi vågar så kanske vi testar de smakerna någon gång, säger Maria och skrattar.
Chokladen köper de in från Malmö chokladfabrik. Varje liter smälts en åt gången i en kastrull.
Men även om det experimenteras med alla möjliga smaker så är det ändå vaniljen och chokladen som är populärast. Men några lite mer ovanliga varianter tar sig också in på topp fem-listan.
– Vår egen grusväg, som är som en Rocky road-glass är väldigt populär. Sedan är det också kola med havssalt och saffran som vi säljer mest av, berättar Lin.