Lesbisk passion i bokcirkelns final

Det var terminens sista träff och dags för summering och fanfar. Jo, faktiskt, Boris Sjöstrand, gammal Bonnkapällist, tog med hornet och skrämde upp halva redaktionen med en snygg trudelutt. Sist fick vi en egen stadsvandring av Stina Söderlund, som också är engagerad i Linköpings guideklubb.

Men först Sara Lövestams roman, en 583 sidor tjock historia som pendlar mellan 1910-talet och 2010-talet. Det är en snillrikt vävd historia där rösträttskvinnan Signe binds sammans med dagens Hanna, som har ett oengagerat kontorsjobb och en oengagerad pojkvän som luktar svett.

Fyra ting kommer i Hannas ägo till synes av en slump. Ett par glasögon, ett par skor, en linjal och en brosch, allt från förr. De gör något med henne, hon får en annan, stoltare gång och skarpare blick. Hon börjar söka bakåt och spåren leder mot Signe, som var lärarinna i Tierp, där hon i det lilla kämpar mot den grymme skolinspektören och för kvinnlig rösträtt och sin hemliga, lesbiska kärlek.

Madeleine "Madde" Abrandt Dahlgren tyckte mycket om boken och sa:

- Jag blev fångad av den här kärlekshistorien, den känns inte typiskt lesbisk, utan allmänmänsklig. Det är en sådan passion där man helt fångas av en annan människa. Jag gillar det. Först såg jag inte riktigt kopplingen mellan den moderna, lite magiska historien och den gamla, men nu gör jag det.

Martina Forsblom fyllde i:

- Jag tycker att man kan få välja om den moderna delen är magisk eller om det handlar om slump.

- Hanna fick energi och livslust av Signe. Jag tyckte om Signe, men jag hade velat ha mer om kvinnokampen, den skyms nu, man ser inte träden för alla skog. Och gärna mer Tierp, om den sociala kontrollen på en liten ort.

Hon fick medhåll av Stina Söderlund.

- Jag tyckte inte om skildringen av den moderna, unga kvinnan men tyckte om kampen för rösträtt. Tyvärr försvann den delvis. Men Signes kärlekshistoria är fantastisk.

- Men för säkerhets skull läste jag om romanen, och hittade då en del härliga ordvändningar, det betyder mycket för mig. Men... jag gillar visserligen tegelstenar, men den här är onödigt ordrik, tycker jag.

Flera hade samma synpunkt och Boris Sjöstrand sa:

- Mest fångar den historiska delen och det som framträder allra mest är skildringen av den lesbiska kärleken, den är sublim, rakt igenom vacker. Men romanen är absolut för lång. Sen gillar jag inte riktigt att när männen skildras, så följs det ofta av ett invektiv, som till exempel den svettige pojkvännen Johan.

Cirkelledaren Jakob Carlander var, tillsammans med Madde och jag själv, kvällens mest positiva.

- Jag tycker väldigt mycket om den här romanen med sina två delar. Kärleksberättelsen, triangeldramat, med tre kvinnor är just så allmänmänskligt skildrat. Man kan undra varför Signe tar så lite plats i det offentliga livet, hon är ju ändå rösträttskvinna. Men det är ju för att få ha sitt privata liv i fred. Det är sådana smärtsamma val man måste göra i livet.

- Jag gillar också den här magiska historien, där föremålen leder fram till brev i en chiffonjé i Signes sen länge övergivna torp, det påminner mig om min ungdoms läsning, som i "Tordyveln flyger i skymningen". Även Hanna (den moderna kvinnan som råkar få de magiska föremålen...) är också spänande som person, hon är ju inget först, men växer och lär sig.

Sist fick deltagarna summera våren och, med viss vånda, göra sin favoritlista.

Marianne Westerback och Madelene Ahlquist fick tyvärr förhinder i sista stund och kunde inte vara med på sista träffen.

Madeleine "Madde" Abrandt Dahlgren

1. Tranströmer. Grep mig mest. Naturligtvis!.

2. Elisabeth Åsbrinks "Och i Winerwald står träden kvar". Väckte så mycket känslor och funderingar.

3. Sara Lövestam.

4. Röde Orm. Den tyckte jag inte mycket om.

Stina Söderlund

1. Tranströmer. Outstanding, går inte att jämföra.

2. "Röde orm", har alltid älskat den.

3. "Och i Wienerwald står träden kvar".

4. Sara Lövestam.

Boris Sjöstrand

1. "Och i Wienerwald står träden kvar".

2. Tranströmer.

3. "Röde Orm".

4. Sara Lövestam.

Jakob Carlander

Får en klåfingrig lust att säga tvärtom... så:

1. Sara Lövestam.

2. "Och i Wienerwald står träden kvar".

3. "Röde orm".

4. Tranströmer.

Martina Forsblom

1. Tranströmer.

2. "Röde Orm".

3. "Och i Wienerwald står träden kvar".

4. Sara Lövestam.