Videon är inte längre tillgänglig
– Då sträcker vi på oss. Och plockar äpplen!
Körledaren Jenni Åström startar dagens sånguppvärmning. Händer griper luftfrukt medan mungiporna drar sig uppåt.
– Säg papegoja. Boll. Bulgur!
Vokaler och konsonanter ljudas ut i kyrkorummet, hårda, mjuka, långa och korta bokstäver ekar upp mot Tomaskyrkans spindelnätsformade tak.
Från takspjälkarna hänger glödlampor likt daggdroppar som aldrig nått marken. Här träffas Mångfaldskören varje onsdag. Kören består av runt femton nyanlända personer i olika åldrar från Syrien.
– Genom att sjunga angriper vi det svenska språket från ett annat håll. När du sjunger får man mycket på köpet, som språkmelodi, uttal och betoningar. Och du ramlar över ord som du annars inte skulle stöta på såtidigt i ett annat land, förklarar Jenni.
Hon sätter sig bakom pianot, det är dags att börja sjunga. Gruppens favoritlåtar är de som kombinerar ljuva melodier och talande texter. Som ”Vem kan segla förutan vind”.
– Jättebra! Men lägg till lite mer r på tårar när ni sjunger. Samma som när vi värmde upp. Rrrrrrrr, ljudar Jenni.
Kören lär sig låtarna genom att läsa texterna, och sedan härma. Sedan går låtarnas texter igenom så att alla förstår textens innebörd, svåra ord och meningar förklaras.
– Körsång är ett sånt kraftfullt instrument, flera undersökningar visar att det ökar både fysiskt och psykiskt välbefinnande. Det här att man skapar något tillsammans och man är en del av ett sammanhang. Det tror jag är viktigt, säger Jenni.
– Ja, jag vill hålla mig sysselsatt, gör jag ingenting går jag bara omkring och tänker. Alla beslut här i Sverige tar tid, så man går runt och väntar. Väntar och väntar. Jag tänker på min familj som är kvar i kriget i Syrien, oroar mig över de här nya reglerna som regeringen ska bestämma sig för, säger Shdee Abod.
Den 21 juni röstar riksdagen om en lag som begränsar flyktingars möjligheter i Sverige. I regeringens föreslag till lag tas möjligheten till familjeåterförening bort, uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl begränsas och tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta införs.
– Det är svårt att motivera sig till att lära sig ett språk om jag inte vet om jag får stanna. Men jag försöker, jag vill lära mig språket snabbt så att jag kan börja jobba, fortsätter Shdee.
Elian Tannous nickar.
– Språket är nyckeln in i samhället. Jag går på en svenskakurs där jag lär mig grammatik, och sen brukar jag komma hit på kyrkans språkkafé för att möta svenskar att prata svenska med. Och när vi sjunger får jag öva uttal, det är svårt. Som stjärna.
Elian snubblar på tungan och skrattar.
– Vi har pratat om att man kan uttala det lite olika också. Jag som kommer från norra Sverige uttalar det lite annorlunda än andra, på grund av min dialekt.
– Men Jenni du sjunger bättre på arabiska än vi på svenska, svarar han snabbt med glimten i ögat.
För några veckor sedan hade kören sitt första framträdande under en välgörenhetskonsert i Linköpings domkyrka. Då uppträdde vokalensemblen SÅNGA som Jenni sjunger i på arabiska. Temat var hemma.
– Kvällen handlade om att öppna dörren för invånare som flyr. Det är väldigt viktigt, att människor har någonstans att ta vägen i krig. Som i den där låten, ”Hemma” vi har sjungit, säger Shdee.
Jenni nickar.
– ”Hemma” är en av låtarna ur musikalen ”Kristina från Duvemåla”. Den handlar om ett par personer som flyr från Sverige till Amerika och som drömmer om ett nytt hem. Och på ett sätt handlar den om er också, eller hur?