"Nu när vi har haft ett uppehåll på några veckor under coronautbrottet så märkte vi att nästan ingen av oss har skrivit någonting under den perioden", säger Lena Hilmersson.
Allt började när Lena Hilmersson och en kompis varit på en skrivkurs under sommaren. Väl hemma igen bestämde de sig för att starta en egen grupp, en skrivarcirkel. Medlemmar rekryterades och snart bestod gruppen av sex aspirerande fritidsförfattare. Åtta år senare finns cirkeln kvar men en del medlemmar har hunnit bytas ut.
Gruppen träffas vanligtvis varannan onsdag i Sensus lokaler inne i stan. Då har varje medlem skickat in sina nyskrivna sidor till de andra på söndagen. På träffen gås varje text igenom och alla får komma med kritik, funderingar och förslag.
– Det är ganska slående hur olika vi tycker. Ett stycke som någon tycker är jättefint tycker någon annan inte alls om, säger Lena Hilmersson.
Efter träffarna tar författarna med sig de andras åsikter och fortsätter skrivandet.
– Det är jättenyttigt att få kommentarer. Man vet ju själv vad man vill ha sagt med sin text men sen kanske det inte kommer fram på samma sätt i andras ögon, säger Lena Hilmersson.
När nya medlemmar kommer in i gruppen händer det att de får en smärre chock av alla nedklottrade anteckningar och frågetecken på pappret.
– Vi vågar säga vår kritik. Det kan vara ganska nyttigt att lära sig att ingen kommer att skriva en bok som alla kommer tycka är helt perfekt.
Gruppen skriver mestadels feelgood-romaner om relationer – "deckare finns det redan för många utav". Men det har också getts ut en bok om äpplen.
– Det är inga superhjältar eller alkoholiserade kommissarier. Vi skriver om förhållandevis vanliga människor.
Amie Fahlanders bok "När dörren öppnas" gavs ut 2019.
När coronautbrottet kom sattes gruppen på paus. Men förra veckan var de tillbaka igen, den här gången i Lena Hilmerssons uterum hemma i Barhäll, på rekommenderat avstånd från varandra.
– Vi var jättelyckliga att få träffas igen. Att skriva är ju en väldigt ensam syssla egentligen. Du sitter där vid ditt skrivbord och om det är någon i närheten, i mitt fall min man, som vill vara sällskaplig så är den ju mest i vägen.
Under de åtta åren har gruppens medlemmar gett ut totalt sex böcker. Men att ge ut en bok när man inte är en etablerad författare är svårt. Det kostar pengar och att få chansen hos ett stort förlag med marknadsföringsresurser är ännu svårare. Skrivarcirkelns medlemmar har alla andra jobb på sidan om och en är pensionär.
– Sen kan man ju drömma om att det skulle kunna bli någonting mer av det så småningom. Men vi är inte där än.
Åsa Reckner Olsson, Carina Byréus, Amie Fahlander och Lena Hilmersson när gruppen träffades för första gången sedan coronautbrottet.