Få gestalter i den svenska historien är så omskrivna och omdebatterade som Karl XII (1682–1718). Hans namn är förknippat med berömda slag i Narva, Düna, Holowczyn och Poltava. Hans namn är också förknippat med slutet för Sverige som stormakt.
Karl XII stupade den 30 november 1718 i Fredrikshald i Norge. 300-årsminnet av den kontroversiella kungens död kommer med största sannolikhet att uppmärksammas stort i år.
Historikern och författaren Peter Ullgren, docent vid Lunds universitet och tidigare lektor vid Linköpings universitet, utkommer i september på Norstedts förlag med boken "Breven som inte kom fram – Karl XII:s soldater i Norge 1716 och 1718". Boken bygger till stor del på brev som svenska soldater skrev under kungens två sista fälttåg i Norge.
– Men de här breven kom aldrig fram till Sverige. De beslagtogs av fiendearméerna och användes i spionaget, säger författaren.
Även om boken inte fokuserar på Karl XII som person så framkommer vissa smärre uppgifter om vilka som kan ha legat bakom kungens död. Fokus ligger istället på de enskilda soldaterna och deras syn på tillvaron. Att Sverige i början av 1700-talet var en starkt militariserad stat framskymtar i breven.
– Det fanns misströstan över krigets utveckling i breven, men där fanns samtidigt en tro på att allt skulle ordna sig. När breven skrevs hade kriget pågått länge och Sverige hade förlorat hela sitt Östersjövälde.
Någon opposition mot kriget och kungen tycks inte ha funnits bland soldaterna.
– Sverige var en militärstat. Att kriga var det man gjorde, att kriga gav pengar, avancemang och framgång. Det är en av förklaringarna till att arméerna fortsatte att marschera.
Hur såg de enskilda soldaterna på kungen?
– Kungen fanns där som den stora ledaren, han hade en ikonisk status bland soldaterna. Han uppfattades nästan som en krigsgud. Så länge kungen marscherade kunde kriget gå vägen. Soldaterna hoppades och trodde. När man hörde att kungen var i närheten var det som om alla bekymmer var som bortblåsta. Han är ett exempel på det karismatiska ledarskapet.
Peter Ullgren har läst cirka 2 000 brev författade av karoliner och baserat boken på ett urval av dessa. Breven har han hittat i danska och tyska arkiv. Det är en ofta sorglig bild av krigets vardag som framträder. Och krigens – såväl fysiska som psykiska – sår kunde vara svåra att läka.
– En östgöte som deltagit i kriget kunde inte sova om han inte öppnade fönstren på vid gavel och lade sig på golvet framför eldstaden. Han kunde inte komma tillbaka till en normal vardag.
Många av soldaterna som överlevde kriget gifte sig aldrig.
– Det kunde bero på ”de hemliga tingen”, ett uttryck som på 1700-talet användes när man talade om könsdelarna. Man hade skador där. Då kan man inte bilda familj. Det är sådant vi känner till från alla krig.
Bilden av Karl XII förändras och omtolkas i takt med tidsandans pendelrörelser. Den franske filosofen Voltaire gav redan 1731 ut sin biografi över Karl XII och under 1800-talets nationalistiska strömningar gjordes kungen, som hade allt men förlorade allt, till hjältekonungen framför andra. I modern tid har högerextremister gjort honom till symbol för svenskhet.
– Kalabaliken kring kungen som en symboliserande gestalt för det genuint svenska rimmar synnerligen illa med den historiska verkligheten och handlar främst om ett politiserat historiebruk, säger Peter Ullgren.