Hon var bara 11 år gammal när hon drack för första gången. När hon var 12 år skrev sjuksköterskan ut valium till henne när hon berättade att hon mådde dåligt. Som 16-åring blev hon omhändertagen enligt LVU, lagen om vård av unga.
– Det gick utför, kan man säga. Sedan har mitt liv gått upp och ned och varit bra i perioder. Jag har aldrig suttit ute på någon parkbänk, den har jag haft hemma istället, säger Birgitte Jensen.
Missbruket fortsatte i över 30 år. Hennes självkänsla sjönk till botten.
– De sista åren var riktigt illa. Hade jag druckit i ett år till hade jag legat två meter under marken idag.
För tolv år sedan lade hon in sig själv på ett behandlingshem. Hon stannade kvar i två år. Vistelsen på behandlingshemmet var tuff, men den räddade hennes liv. När hon ser tillbaka på det i dag säger hon att det är det bästa hon gjort.
– Hade jag fått ett återfall hade det varit samma sak som att ta livet av mig.
De första åren som nykter var inte helt lätt och det hjälpte inte att hon gick på en medicinering mot en ADHD som hon aldrig hade. Men för fyra år sedan vände allt. I behandlingshemmet hade hon sett filmen "Mamma Mia" och drömt sig bort till de grekiska öarna. En möjlighet att åka till Skiathos, ön där filmen spelades in, dök upp och Birgitte kastade sig över den. Hon köpte biljetten och åkte iväg – själv.
– Det var som ett extremt andligt uppvaknande. Jag träffade så många människor som följt sina drömmar och det blev klart för mig vad jag skulle göra.
"Nä, nu åker jag hem och målar" tänkte hon när hon satt på planet hem. Och det gjorde hon. Till en början blyertsporträtt av barnen och barnbarnen eller andra intressanta saker hon sett, eller drömt. Sedan började hon måla större tavlor i färg.
– Målandet har hjälpt mig otroligt mycket i min rehabilitering, när jag målar försvinner tankarna. I dag känner jag bara äckel när jag tänker på alkohol.
På fredag ska hon ställa ut sin konst för första gången. Tavlorna är en förlängning av hennes själ och att visa upp dem är att blotta sig totalt. Ändå är hon säker på att det är konsten hon vill ägna sig åt framöver. Hon vill göra fler utställningar och helst något som kan hjälpa utsatta barn.
– Det mesta går att göra, bara man tror på det. Förutom att sjunga!