Regissören Robert Dröse vill vara tydlig från början: Det här är inte Disneys Djungelboken.
– Det är inte Disney som har skrivit Djungelboken utan det är ju Rudyard Kipling. Nu har han varit död i över 70 år vilket gör verket fritt att tolka. Disneys grej har inget med oss att göra, vi gör vår egen historia.
"Djungelboken the musical" har spelats i Stockholm under hösten och ensemblen gör sig nu redo för att ge sig ut på en turné runt landet. I januari väntar stopp både i Linköping och Norrköping och det är en moderniserad historia som ska berättas.
– Vi går in i historien när Mowgli är runt 12-13 år gammal. Han träffar den ensamstående pappan Baloo och hans döttrar Liv och Lycka, vars mamma har blivit dödad av tigern Shere Khan. Ett stort tema i föreställningen är att Mowgli söker en familj och särskilt en far. I Baloo hittar han en fadersfigur, säger Robert Dröse.
Han har också sett till att göra rollerna lite mer zoologiskt korrekta jämfört med Disneyfilmen och Rudyard Kiplings bok från 1894: Till exempel är läppbjörnen Baloos päls svart och orangutangen Kung Loui har bytts ut mot en Gibbonapa – som till skillnad från orangutangen går att finna i Indiens djungel.
– Vi har heller inga vargar med i vår version. Jag vet inte om det fanns vargar i Indien, säger Robert Dröse.
I en musikal står förstås musiken i fokus och till den här föreställningen är allt nyskrivet av kompositörerna Martin Landh och Peter Nygren.
– Vi vill att musiken ska vara lätt att förstå men det finns lite avancerade delar också. Det finns en del soul, som Baloo står för, sen ligger det lite indiska sitarer och roliga trummor här och var, säger Dröse.
I denna version är djungeln ett matriarkat som styrs av ormen Kaa, spelad av Gunilla Backman.
– Det är hon som bestämmer. De andra kommer till henne för att be om råd, jag är väldigt smart, skrattar Backman och fortsätter:
– Hon är en god men bestämd dam och samtidigt inte helt ofarlig.
Är det en roll som passar dig?– Ja, det är alltid roligt att göra en härlig karaktär och hon är en väldigt tjusig dam, säger Gunilla Backman.
Efter föreställningarna i Stockholm har ensemblen hunnit bli varm i kläderna inför turnén, bokstavligt talat.
– Det är vi verkligen! Vi är sjukt varma i de där kläderna. De är helt fantastiska kostymer men väldigt, väldigt varma. Jag som orm har tur då jag inte dansar runt lika mycket som de andra.
