Pauline Ärlebäck i rollen som Mikaela (Micaëla). Pauline har tillsammans med Maria Vrnag och Helena Lundberg bearbetat den svenska översättningen av operan Carmen.
Maria Vrang lägger med en duns ner en tjock bok på bordet så att det nästan gungar till. ”Carmen” står det på omslaget. Bizéts opera är inte någon lättviktare i original. Den består av fyra akter och tar mer än tre timmar. I Operagruppen Figaros regi har föreställningen kortats ner till cirka två timmar. Det är Maria som står för merparten av bearbetningen av Axel Strindbergs svenska översättning.
– Ja, det tog tid, säger hon, men ser inte alls ut som om det var något tröttsamt arbete. Hon utstrålar bara ren och skär entusiasm.
Det var hennes idé att flytta Carmen till Östergötland, och hon är också en av de två Katrinorna som vi får se på scenen i Linköping.
– Jag var med min familj i trakterna kring marmorbruket och plötsligt slog det mig att platsen med sin omgivning var idealisk att placera operan på.
Carmen är en av världens mest berömda och spelade operor, kanske den allra mest spelade. Även om du aldrig satt din fot i ett operahus känner du igen flera av sångerna när du hör dem, till exempel huvudpersonens berömda habanera och den så kallade toreadorarian.
Carmen har stått på Operagruppen Figaros önskelista i många år men valts bort av flera olika anledningar. En handlar om musiken. Den är, som medlemmarna själva uttrycker det, utmanande för sångarna.
I den vanliga Carmen hörs kastanjetter när huvudpersonen trollbinder människorna med sin dans. I Östergötland var nog inte spanska rytminstrument så vanliga på 1700-talet, så när Katrin dansar sin förföriska dans har kastanjettljudet bytts ut mot verktyg som hamrar mot stenarna i marmorbruket.
En annan anledning har varit att ursprungs-Carmen inte passar för den besättning operagruppen har. Rollerna är snedfördelade, det finns en väldigt stor kvinnoroll och en massa mansroller, varav de flesta är små.
Men nu har operan som sagt skrivits om, och i Operagruppen Figaros version finns det lika många mans- som kvinnoroller, fem var.
– Vi har dessutom plockat bort den exotism som finns i ursprungs-Carmen, säger Pauline Ärlebäck, föreställningens regissör som också sjunger rollen Micaela/Mikaela. Vi tycker att operan landar bättre i magen då. I originalet är Carmen enbart en farlig, utmanande förförerska, i vår version är hon snarare en stark kvinna som utsätts för en destruktiv man.
Claes Johansson i rollen som Simon (Zuniga) bakom scenen inför genrepet av Carmen på Teaterns hus.
Dramat i sig är oförändrat.
Det kretsar kring två män och två kvinnor. I originalet heter männen Don José och Escamillo. I den östgötska versionen får de heta Johan och Eskil. Kvinnorna är Carmen/Katrin och Micaela/Mikaela. Johan är trolovad med Mikaela, men dras till den spännande Katrin. Hon flirtar med Johan men är egentligen aldrig intresserad av honom på allvar. Det är Eskil hon slutligen uttrycker sin kärlek till, vilket Johan inte accepterar. Han ser hellre Katrin död än att hon älskar någon annan.
Jonas Fogelberg i rollen som Johan (Don José). Alla personerna i Carmen har fått svenska namn när föreställningen flyttat från Sevilla till Kolmården. Carmen har blivit Katrin, Don José heter Johan och Escamillo har fått namnet Eskil.
Operagruppen Figaro utnyttjar Globenteaterns ytor väl. De agerar mitt på golvet med publiken längs med långsidorna. Publiken bjuds in att sitta i Krokeks värdshus (känns det som) och kommer väldigt nära det som händer i föreställningen. Teaterns verkliga scen utnyttjas också. I första akten utgör den med enkla medel ett fängelse och i andra akten blickar vi in i Kolmårdens djupa skog.
Carmen/Katrin i Linköping spelas i sju föreställningar. Här syns Jonas Fogelberg i rollen som Johan (Don José) och Pauline Ärlebäck i rollen som Mikaela (Micaëla).
Slutet är våldsamt, sorgligt och fruktansvärt, oavsett i vilken tid och på vilken plats det äger rum. När Carmen jobbar på cigarrfabriken i Sevilla är det 1820-tal. Katrin befinner sig i Kolmården på sent 1700-tal.
– Det ger oss möjlighet att återvinna kostymer vi har sytt upp till tidigare uppsättningar. Vår grundrepertoar är ju hos Mozart och då har vi rört oss mycket i 1700-talet, förklarar Pauline Ärlebäck.
Operagruppen Figaro är närmast en institution i Linköping. De har hållit på i över 40 år. Många har tidigare spelat och sjungit i studentspex och i Linköpings studentkörer.
Slutligen, blir det sång på östgötska? Svaret är nej. Det blir sång på svenska. De nya sångtexterna har skrivits av Maria Vrang, Pauline Ärlebäck och Helena Lundberg, som också sjunger rollen som värdshusvärdinnan Malin. (I originalet den manlige värdshusvärden Lillas Pastia.)
– Om man tycker att opera är märkligt och svårt så ska man veta att vi har velat göra föreställningen om Katrin väldigt tillgänglig, understryker Pauline Ärlebäck.
– Vi har en alldeles unik version av Carmen. Så här har ni aldrig sett operan förut och så här kommer ni aldrig att få se den igen, tillägger Maria Vrang.
Premiären äger rum den 23 mars, därefter följer ytterligare sex föreställningar.
Carmen/Katrin i Linköping spelas i sju föreställningar av två olika lag. Maria Vrang är Katrin i det ena laget, Lina Boozon Ekberg är Katrin i det andra.