I tio års tid skulpterade Cajsa von Zeipel unga kvinnor i vitt gips. Tanken är att verken ska föra tankarna till klassisk kultur men med objekt och poser som ligger långtifrån de gamla idealen.
Medan hon fortfarande studerade gjorde von Zeipel "F-ble dimensions variable" som sedan 2009 står i en park utanför Linköpings universitet. Det kan man se som en start.
2017 gjorde von Zeipel "Party for one" som på onsdagen installerades i Studenthuset på Universitetsområdet. Det var en av hennes sista skulpturer i gips innan hon gick vidare med att arbeta med andra material och kan därmed ses som en slutpunkt.
Däremellan kom även "Hello goodbye" till, alltså tjejen som med kaxig arrogans sedan 2013 spanar ut ur rondellen på Åtvidabergsvägen på ett sätt som retat mer än en Linköpingsbo.
Att även "Party for one" hamnat i Linköping är mer en slump än en tanke. Verket är ett så kallat löskonstinköp, betalt av Statens konstråd. LiU:s konstgruppers beställning har efter en två år lång process lett till att skulpturen nu är på plats.
Gunilla Liman, konstansvarig vid Linköpings universitet, och Birgitta Silfverhielm, konstkonsulent vid Statens konstråd, var med när den upp- och nedvänd partypinglan med benen och de högklackade skorna i vädret installerades intill en vägg i ett gemensamhetsutrymme på plan 4 i Studenthuset.
– Häftigt. Jag tror att studenterna kommer att säga att det här är något mer än bara en tavla på en vägg, säger Liman.
Cajsa von Zeipel bor och verkar i New York och var inte på plats i Linköping under onsdagen. Hon låter dock hälsa att hon ser skulpturerna som en syskonskara och att inspirationen till "gipssystrarna" kommer från fyra olika karaktärer i hennes bekantskapskrets.
Även om "Party for one" har viss bärighet i dessa pandemi- och restriktions-tider är den alltså skapad 2017 när corona för de allra flesta fortfarande bara var ett ölmärke.
Däremot säger den kanske lite om hur konstnären kände sig då.
– Hon skriver att den är gjord i en fönsterlös ateljé i London där hon inte hade tillgång till det material och de verktyg hon var van vid. På vissa ställen har hon spritsat gipset med en gräddsprits, berättar Birgitta Silfverhielm och vidarebefordrar en hälsning från von Zeipel gällande skulpturen:
"Jag hoppas att den ska skicka budskapet att det alltid finns en väg att gå fast det kanske inte var den man hade tänkt sig."