Karin satsade direkt på en stor ugn. Hon ville inte göra hela bygget och sedan känna att den var för liten.
Mitt i den gamla ladan står vedugnen. Bullar och bröd åker in i värmen och kommer ut brunbrända. Doften av nybakat sprider sig. Karin Lorin förbereder dagens bakverk, men hon vet aldrig riktigt hur mycket som kommer gå åt. Det får hon gissa sig till.
Vedugnen är hjärtat i bageriet. Redan dagen innan har Karin eldat i den för att få upp temperaturen. Sedan får den stå över natten, och morgonen efter är den 300 grader varm.
– Vi eldar när vi har stängt på eftermiddagen. Vi har björkved som brinner i ungefär två timmar. Sedan stänger vi spjällen så värmen stannar kvar. Om man är bortbjuden på kvällen så kräver det lite planering, berättar Karin.
Under dagen faller temperaturen, och ibland kan värmen bli lite dålig framåt eftermiddagen.
– Då går det nästan inte att baka bröd. De blir platta och tråkiga. Då får vi baka småkakor och bullar i stället.
Nu när sommarsäsongen snart drar igång kommer det bakas många bullar i vedugnen.
För elva år sedan tröttnade Karin på att ha ett kontorsjobb. På gården där de bor fanns en stor och gammal lada som fungerade som skräpförråd. Tanken väcktes om att starta något eget. Karin har alltid tyckt om att baka, och tog semester för att kunna gå kurser och göra praktik i bagerier.
Hantverket föll henne i smaken. Karin och hennes man började renovera ladan till ett bageri och café. Bygget var klart i juni, men under hela sommaren var Karin tvungen att bränna in ugnen och elda den torr. Hösten 2011 var de äntligen klara för att öppna.
Det är svårt att veta hur mycket bröd som behöver bakas varje dag och Karin får gissa lite hur många gäster som kommer.
– Jag kommer ihåg när jag skulle göra första degarna och öppna här. Min bror tyckte att jag skulle baka massor bröd ifall det skulle komma mycket folk. Då kände jag "oj klarar jag det här". Det kom jättemycket folk och jag sålde även bröden som jag hade bränt den dagen, säger Karin och skrattar.
Sedan dess har det rullat på och Karin bakar bröd i mängder. Men många gäster kommer också för att fika eller äta lunch ute i trädgården. Karin gör allt hon kan för att få det så mysigt som möjligt i caféet. Det är ett intensivt jobb och ibland räcker inte tiden till som hon hade önskat.
Runt ladan finns mycket blommor, som ibland plockas in och pryder borden.
– Nu på morgonen hämtade jag lite blommor och ställde i vaser. Sådant önskar jag att jag hade mer tid för. Jag gör det jag måste och som är viktigt, piffet hinns inte alltid med. Det kan komma en recension på nätet om att vi har så fina blommor i trädgården och borde ställa in dem på borden. Som att jag inte tänkt på det. Sådant kan vara lite jobbigt.
Sara Wrede gör praktik på Bostället. Hon trivs och tycker att det är roligt att lära sig allt i bageriet.
Det kan vara en fördel att bo nära sitt jobb, Karins pendlingavstånd är väl en sådär 50 meter gång. Men det finns också nackdelar med att alltid se ladan från fönstret där hemma.
– Även när jag är ledig har jag full koll på hur många bilar det är på parkeringen, och jag hör hur många som kör upp. Det är lite svårt att släppa jobbet. Det är inte att jag inte litar på de anställda. Det är mer att jag undrar om de har jättemycket att göra och att det är kämpigt för dem. Men de får ringa om det krisar.
Karin vet inte riktigt när ladan byggdes, men gammal är den. Tidigare har det bott djur där inne.
Fanny Ericsson jobbar som bagare på Bostället. Hon var där och fikade med sin familj för snart fem år sedan och kände att där ville hon jobba.
– Jag var väldigt nyfiken på att baka från grunden. Tidigare i yrket så hade jag mest använt halvfabrikat och jag ville ifrån det. Jag hade inte bakat surdeg innan heller, så det har jag lärt mig av Karin.
Fanny Ericsson tycker att det roligaste med jobbet är variationen, kunderna och de fina råvarorna.
Karin jobbar med närproducerade varor som är i säsong. Nu längtar hon lite extra efter nyodlade grönsaker till soppan de serverar till lunchen och färska bär till bakverken. De har en del i frysen, men färska jordgubbar är svårslaget. Ibland gör hon dock små avsteg.
– Vi har fuskat i vår med lite avokado från en Linköpingskille som har en gård i Spanien och importerar. Så vi har köpt lite ekologisk avokado genom Rekoringen. Men annars ska det vara det som är i säsong, därför blir det mycket rotfruktssoppa, säger Karin och skrattar.
Caféet är inrett med en blandning av möbler och porslin. Mycket har Karin köpt på loppisar. Det är svårt att hitta två likadana muggar till kaffet.
Förra veckan plockade de ramslök. Den här veckan hämtade de champinjoner i Normlösa till soppan. Men hon kan sakna exotiska frukter, det är svårt att odla passionsfrukt i Östergötland. Ibland blir det även ett avsteg för en mousse. Men hon gillar också utmaningen i att använda lokala varor.
Som tur är närmar sig odlingssäsongen med stormsteg. Just nu väntar Karin ivrigt på en viss gröda som tittar upp i trädgården med sina stora blad.
– Rabarbern håller på att komma upp, så vi kanske kan baka med den till helgen, säger Karin.
– Vi håller tummarna för det, fyller Fanny i.
Bröden blir lite ljusa i dag tycker Karin. Det är svårt att få exakt samma utseende på dem när man jobbar med en så stor vedugn.