Mitt i den gamla ladan stÄr vedugnen. Bullar och bröd Äker in i vÀrmen och kommer ut brunbrÀnda. Doften av nybakat sprider sig. Karin Lorin förbereder dagens bakverk, men hon vet aldrig riktigt hur mycket som kommer gÄ Ät. Det fÄr hon gissa sig till.
Vedugnen Àr hjÀrtat i bageriet. Redan dagen innan har Karin eldat i den för att fÄ upp temperaturen. Sedan fÄr den stÄ över natten, och morgonen efter Àr den 300 grader varm.
â Vi eldar nĂ€r vi har stĂ€ngt pĂ„ eftermiddagen. Vi har björkved som brinner i ungefĂ€r tvĂ„ timmar. Sedan stĂ€nger vi spjĂ€llen sĂ„ vĂ€rmen stannar kvar. Om man Ă€r bortbjuden pĂ„ kvĂ€llen sĂ„ krĂ€ver det lite planering, berĂ€ttar Karin.
Under dagen faller temperaturen, och ibland kan vÀrmen bli lite dÄlig framÄt eftermiddagen.
â DĂ„ gĂ„r det nĂ€stan inte att baka bröd. De blir platta och trĂ„kiga. DĂ„ fĂ„r vi baka smĂ„kakor och bullar i stĂ€llet.
För elva Är sedan tröttnade Karin pÄ att ha ett kontorsjobb. PÄ gÄrden dÀr de bor fanns en stor och gammal lada som fungerade som skrÀpförrÄd. Tanken vÀcktes om att starta nÄgot eget. Karin har alltid tyckt om att baka, och tog semester för att kunna gÄ kurser och göra praktik i bagerier.
Hantverket föll henne i smaken. Karin och hennes man började renovera ladan till ett bageri och café. Bygget var klart i juni, men under hela sommaren var Karin tvungen att brÀnna in ugnen och elda den torr. Hösten 2011 var de Àntligen klara för att öppna.
â Jag kommer ihĂ„g nĂ€r jag skulle göra första degarna och öppna hĂ€r. Min bror tyckte att jag skulle baka massor bröd ifall det skulle komma mycket folk. DĂ„ kĂ€nde jag "oj klarar jag det hĂ€r". Det kom jĂ€ttemycket folk och jag sĂ„lde Ă€ven bröden som jag hade brĂ€nt den dagen, sĂ€ger Karin och skrattar.
Sedan dess har det rullat pÄ och Karin bakar bröd i mÀngder. Men mÄnga gÀster kommer ocksÄ för att fika eller Àta lunch ute i trÀdgÄrden. Karin gör allt hon kan för att fÄ det sÄ mysigt som möjligt i caféet. Det Àr ett intensivt jobb och ibland rÀcker inte tiden till som hon hade önskat.
â Nu pĂ„ morgonen hĂ€mtade jag lite blommor och stĂ€llde i vaser. SĂ„dant önskar jag att jag hade mer tid för. Jag gör det jag mĂ„ste och som Ă€r viktigt, piffet hinns inte alltid med. Det kan komma en recension pĂ„ nĂ€tet om att vi har sĂ„ fina blommor i trĂ€dgĂ„rden och borde stĂ€lla in dem pĂ„ borden. Som att jag inte tĂ€nkt pĂ„ det. SĂ„dant kan vara lite jobbigt.
Det kan vara en fördel att bo nÀra sitt jobb, Karins pendlingavstÄnd Àr vÀl en sÄdÀr 50 meter gÄng. Men det finns ocksÄ nackdelar med att alltid se ladan frÄn fönstret dÀr hemma.
â Ăven nĂ€r jag Ă€r ledig har jag full koll pĂ„ hur mĂ„nga bilar det Ă€r pĂ„ parkeringen, och jag hör hur mĂ„nga som kör upp. Det Ă€r lite svĂ„rt att slĂ€ppa jobbet. Det Ă€r inte att jag inte litar pĂ„ de anstĂ€llda. Det Ă€r mer att jag undrar om de har jĂ€ttemycket att göra och att det Ă€r kĂ€mpigt för dem. Men de fĂ„r ringa om det krisar.
Fanny Ericsson jobbar som bagare pÄ BostÀllet. Hon var dÀr och fikade med sin familj för snart fem Är sedan och kÀnde att dÀr ville hon jobba.
â Jag var vĂ€ldigt nyfiken pĂ„ att baka frĂ„n grunden. Tidigare i yrket sĂ„ hade jag mest anvĂ€nt halvfabrikat och jag ville ifrĂ„n det. Jag hade inte bakat surdeg innan heller, sĂ„ det har jag lĂ€rt mig av Karin.
Karin jobbar med nÀrproducerade varor som Àr i sÀsong. Nu lÀngtar hon lite extra efter nyodlade grönsaker till soppan de serverar till lunchen och fÀrska bÀr till bakverken. De har en del i frysen, men fÀrska jordgubbar Àr svÄrslaget. Ibland gör hon dock smÄ avsteg.
â Vi har fuskat i vĂ„r med lite avokado frĂ„n en Linköpingskille som har en gĂ„rd i Spanien och importerar. SĂ„ vi har köpt lite ekologisk avokado genom Rekoringen. Men annars ska det vara det som Ă€r i sĂ€song, dĂ€rför blir det mycket rotfruktssoppa, sĂ€ger Karin och skrattar.
Förra veckan plockade de ramslök. Den hĂ€r veckan hĂ€mtade de champinjoner i Normlösa till soppan. Men hon kan sakna exotiska frukter, det Ă€r svĂ„rt att odla passionsfrukt i Ăstergötland. Ibland blir det Ă€ven ett avsteg för en mousse. Men hon gillar ocksĂ„ utmaningen i att anvĂ€nda lokala varor.
Som tur Àr nÀrmar sig odlingssÀsongen med stormsteg. Just nu vÀntar Karin ivrigt pÄ en viss gröda som tittar upp i trÀdgÄrden med sina stora blad.
â Rabarbern hĂ„ller pĂ„ att komma upp, sĂ„ vi kanske kan baka med den till helgen, sĂ€ger Karin.
â Vi hĂ„ller tummarna för det, fyller Fanny i.