Redan när Mons släntrar in på Bokmedia på S:t Larsgatan i god tid före kl 12 står läsare och väntar. Mons är brunbränd och elegant i smala jeans, sommarkavaj och bländande vit skjorta med manschettknappar. Allt är perfekt. Om det inte vore för krampen.
- Aj, aj, sånt här ska ju släppa, eller hur? säger Mons och försöker stretcha vaden mot butiksdisken. Jag har ju bara åkt tåg. Fast jag var uppe tidigt (för morgonsoffan), redan kl 6, jag som har varit i San Sebastian en hel månad och haft spanska tider. Då går man väl upp vid tio sådär...
- Men jag sprang en timme varje dag. Jag måste, i San Sebastian finns så många bra restauranger och jag har ingen karaktär. Ingen alls.
I vinter kommer hans nya bok, "Foodjunkie" med den talande undertiteln "en gastroknarkares trippar och hemligheter".
- Jag berättar var man hittar världens godaste mat, men det är också en personlig resa, ganska självutlämnande, jag försöker ta reda på varför just jag har blivit så här med mat.
Snart fylls signeringskön på och bokhandlare Ulrika Eckerbom myser, måndagar är en svår dag annars.
Vi kastar in lite frågor då och då, mellan de vänliga läsarna som berömmer Mons. En dam säger: "Jag såg i Corren att det är mindre våld i den nya boken. Det var synd!".
"Vattenänglar" är sprillans ny. Det är den sjätte Malin Forsdeckaren och den första av fyra med det nya temat de fyra elementen.
Du kunde inte sluta med Malin Fors, eller hur?
- Nej, jag kunde inte det, så på egen och många andras begäran så får Malin Fors leva vidare, ha ha.
Malin Fors är rena schablonbilden av en medelålders, manlig, försupen krimmare. Men här satt på en yngre kvinna. Det är det som gör spänningen. Men hur går det för henne egentligen, kommer hon nånsin på rätt köl med spriten och relationerna?
- Nja, hon försöker ju hitta sig själv, men hon går i cirklar, nån Tomtebolycka blir det inte... Hon gör sig själv, jag skriver mer och mer intuitivt med åren. Jag kan nästan lyssna fram vad som händer.
Om i synnerhet den fjärde årstidsdeckaren (den med bankomatsprängningen på Stora torget) var en riktig actionthriller, så är "Vattenänglar" lugnare och mer eftertänksam. Mons ger sig på ett intressant men känsligt ämne, nämligen adoptioner som inte gått rätt till. Barnhandel med barn från Vietnam.
- När jag var på resa i Vietnam såg jag en notis i en tidning. Den handlade om en fattig kvinna som lämnat in sitt barn till ett barnhem medan hon ordnade upp sitt liv. Hon som var analfabet skrev på ett papper och fick 150 dollar. När hon kom för att hämta sitt barn var det bortadopterat till ett par i Italien. Nu pågick en rättsprocess.
- Det var det som fick igång mig, dilemmat, föräldrarna i Italien kanske är underbara och barnet får ett jättebra liv. Men... Världen är full av denna beska verklighet där barn säljs. Men världen är också full av kärlek och välvilja. Om jag kan skriva och sätta lite ljus på det, ja... Mons avslutar inte meningen.
Men han säger att det är kärleken till de egna barnen, 6 och 9 år gamla, som driver honom. Just i dag är de förresten "parkerade" hos farmor på kolonilotten i Valla.
- De ska plocka potatis och grilla, de älskar det, de är riktiga stadsbarn så det är äventyr för dem.
Mons timme är över, nu väntar Akademibokhandeln i city och på Tornby och sist lite mer otippade Ica Maxi. Och äntligen börjar krampen släppa.