Caroline Harrius från Linköping är just nu aktuellt med sitt examensarbete från Konstfack, där hon tar sin master.
Det inleddes med att hon ville undersöka västerländsk keramikhistoria från 1700 till 1900 ur ett könsperspektiv. Arbetet skulle komma att bli ett uppvaknande.
– Då insåg jag att jag bara inspirerats av manliga målare och att jag knappt kunnat nämna en kvinnlig keramiker före 1900. Det var skitjobbigt, säger hon.
I samband med projektet upptäckte Caroline Harrius att hon inte värderade det som hon kodade som kvinnligt, som färgglada blommor och böljande former.
– Jag gillar ju att kalla mig för feminist och det är jobbigt att inse att man är en del av problemet som man kämpar emot.
Slutresultatet blev en serie om 30 vaser, som placerats på en lagerhylla av trä.
Hon beskriver det som att hon genom den här installationen vill diskutera vilka delar av konsthistorien som man valt att föra vidare – och vilka delar som stämplats som smaklöst krimskrams.
I efterhand säger Caroline Harrius att hon känner sig nöjd med arbetet. Men under projektets gång kändes det stundtals tufft.
– Det var något djupt inom mig som sa att det här inte var konst. Jag var orolig att folk inte skulle se det som konceptuell konst, utan bara som blommiga vaser, säger hon.
Caroline Harrius är uppvuxen utanför Slaka och har tidigare gått bild och form på Anders Ljungstedts gymnasium och även utbildad sig på bland annat Lunnevads folkhögskola.