Titeln kommer från svärfar Gunnar Hoffstens sång "I confess", som blev en världshit 1952. Joanne förklarar:
– Jag har katolsk bakgrund och confess, confession är ju bikt. Man kan erkänna olika saker, man kanske har gjort något, eller att man älskar någon, som i Gunnars sång. Att älska Gud eller en människa är väldigt lika. Men man måste älska något, annars är livet inte värt något.
– Bikten ska ju göra att man känner sig ren, att man kan börja på nytt igen. Påsken är en speciell tid, en tid av hopp, inte bara det religiösa hoppet och återuppståndelsen, det är också ljuset och våren som kommer. Vi kan börja om.
Joanne är katolik – och medlem i Svenska kyrkan, "jag är nånstans mittemellan, kyrkorna är så lika". Påsk är en viktig tid för henne, därför ville hon ha sin utställning just nu. Och just i Vadstena, den heliga Birgittas stad.
– Jag hoppas att nunnorna kommer och tittar på min utställning, säger hon.
"I confess" är en stor utställning med nära 50 verk. Det är målningar, skulpturer, installationer, altarskåp, krucifix och ikoner.
– Mina krucifix är lite mer kvinnliga. Jag tycker att kvinnor borde ha mer makt i religionen, inte bara i katolska kyrkan, men där också. Det vill jag visa i min konst.
Nu har inte alla hennes verk på utställningen relgiöst tema. De handlar också om kärlek, längtan och drömmar i livet. Teman som man till exempel också kan se i hennes lilla lusthus "Kärlekspaviljongen" i Trädgårsföreningen, det som ligger på en minimal ö i bäcken.
Utställningen i Vadstena konstgalleri i det gamla Helgeandshuset har vernissage på lördag kl 13. Utställningen pågår till 7 april.