Jeanette fick MS-diagnosen när hon var 21 år gammal. Innan dess brukade hon teckna, men när händerna blev för skakiga blev hon tvungen att lägga av. Nu har hon hittat ett sätt att måla trots sjukdomen.
Inne i Jeanette Forss lägenhet är varenda vägg fylld av tavlor som hon själv har skapat.
– Det är nog konst överallt förutom på toaletten. Hela mitt hem är som ett galleri, säger hon.
Men att hon skulle kunna måla är inte något som alltid varit självklart för henne. När Jeanette var 21 år gammal fick hon diagnosen MS. Hon bodde i Åre och åkte mycket skidor när hon kände att det stack i fingrarna när hon böjde på nacken. Först trodde hon att det rörde sig om en nervskada hon fått i samband med att hon ramlat i backen. Men efter läkarbesök och ryggmärgsprover stod det klart att hon drabbats av en kronisk sjukdom.
Sedan dess har hon successivt tappat känseln i händer och fingrar och sedan tio år tillbaka sitter hon i rullstol.
Innan sjukdomen brukade Jeanette teckna, men när händerna började darra för mycket tvingades hon att lägga av. Det var några vänner som för två år sedan gav henne de första färgburkarna.
– Jag tänkte ’Vad ska jag göra med dem? Det blir ju bara kladdigt’. Men så testade jag och det gick ju bra, säger hon.
Skapandet är bra för självförtroendet menar Jeanette. "Jag borde egentligen inte kunna göra det" säger hon.
Egentligen är Jeanette högerhänt, men eftersom högerhanden är mest drabbad av sjukdomen får hon måla med vänster hand. I vänsterhanden är känseln också nedsatt och hon känner inte penseln när hon håller i den.
– Det känns bra att måla eftersom jag egentligen inte borde kunna göra det. Det är bra för självförtroendet, säger hon.
Jeanette är troende och målar gärna tavlor med religiösa motiv. "I och med den tro jag har så tror jag att jag får mycket stöd uppifrån." säger hon.
I hennes skapande blir sjukdomen en kreativ begränsning.
– I och med att handen skakar kan det bli så att ett streck går helt fel och då får man tänka om. Ja, men då gör vi en blomma där i stället. Man får vara snabbtänkt och kreativ. Jag målar inga kopior.
"Jag mår väldigt bra av att måla. Det är bra för hjärnan, man får koncentrera sig, fokusera Det är så mycket med celler och grejer som påverkas. Jag ser det som träning bara att hålla i penseln. Allt jag gör blir träning. " säger Jeanette.
Jeanette berättar att hon har börjat se på omgivningarna på ett annat sätt sedan hon började måla.
– Jag märkte att jag började se på moln på ett annat sätt. Plötsligt la jag märke till former och färger som jag inte sett innan.
Målandet har också blivit en meningsfull sysselsättning för Jeanette som är sjukpensionär.
Jeanette är sjukpensionär och konsten som sin sysselsättning. "Jag brukar säga att jag inte har tid att jobba, jag har lite träning och så målar jag så jag har inte tid"
– Det är skönt att kunna säga till folk ’jag har inte tid, jag ska måla’.
På det stora hela menar Jeanette att man vänjer sig och anpassar sig.
– Man lär sig. Folk säger att de tycker att jag är så duktig och att om de skulle fått beskedet skulle de tycka att hela livet var hemskt. Men man kan så mycket mer än man tror att man kan.