"Musiken i sig, framförallt den långsamma satsen, är ju så otroligt vacker. Så även när man inte spelar den så sitter man bara och lyssnar och njuter", säger Jan Lejonclou om Mahlers sjätte symfoni.
Var rankar du Mahlers sjätte symfoni bland de övriga? Han skulle inte ha slutat efter femman?
Jan Lejonclou skrattar till innan han svarar.
– Det är jättesvårt att ranka dem. På ett vis kanske det är den mörkaste av symfonierna, vilket jag tycker – och det är en rent personlig reflektion – passar stämningsläget i världen just nu.
Utöver det antydda mörkret är Mahlers sjätte symfoni också speciell på så vis att den kräver en större ensemble. När Norrköpings symfoniorkester spelar själva är de drygt 80 personer, men nu deltar också delar av Östgöta blåsarsymfoniker. Då bli man närmare 100 musiker på scen.
Hur över man ihop sig i en så stor grupp?
– Egentligen är tillvägagångssättet detsamma. Den här produktionen såg ut så att vi hade repetition i måndags och i tisdags, idag (onsdag) var det genrep, och sen imorgon åker vi till Uppsala och har konsert.
– Och det är väl ungefär så som det brukar se ut en vanlig vecka också. Men noterna har vi ju fått långt innan. Vi har en ny produktion varje vecka, men man ligger hela tiden ett antal veckor före i sitt egna övande.
Utöver Uppsala uppträder ensemblen också i Linköping på fredag och Norrköping på lördag.
Sitter allting nu då?
– Ja det kommer det att göra. Det är ju inte lättspelat, men vi är ju så vana ändå på nåt vis.
Är det några passager som är extra svåra?
– För oss som spelar horn är det helt enkelt väldigt många toner att spela, så det blir som ett maratonlopp. Det är fysiskt väldigt krävande. Där ligger den stora utmaningen!
Har ni nån deal i orkestern att den som gör fel får bjuda på drinkarna efteråt?
– Det skulle bli många drinkar då, säger valthornisten med ett skratt.
– Näe då, vi försöker nog att inte måla in oss i nåt sånt. För att lyckas måste man våga misslyckas.
Vem tycker du borde gå på den här konserten?
– Jag är ju själv en extrem musikalisk allätare, säger Lejonclou och fortsätter:
– Det vimlar av dålig musik i alla genrer, och det vimlar av bra musik oavsett i vilken genre. Jag lyssnar mycket på metal till exempel. Jag har ingenting emot dansband eller country eller nånting. När det är bra så är det bra, och det här är jäkligt bra musik! Om man vill få en upplevelse som tränger på djupet och är existentiell på nåt vis så ska man ta chansen. För det är så väldigt sällan den spelas eftersom den är så stor.