Hela Utvandrarserien ges ut på nytt i vår och vi har läst första delen, "Utvandrarna". Ålderdomligt språk, gammal historia, svår att läsa för den som inte har svenska som modersmål, talar inte till unga. Befarade jag. Så fel jag hade.
Irina Lascar är själv utvandrare och kom till Sverige från Rumänien 1990. Hon kände så väl igen sig. Hopplösheten som drivkraft, den kände hon i Rumänien för drygt 20 år sedan, den kände Karl Oskar och Kristina i Småland 150 år tidigare. Och ensamheten, den hjärtskärande ensamheten, i det nya landet.
– Båtresan tillAmerika... säger Irina dröjande, jag åkte tåg från Rumänien. Jag satt på tåget med min man, det gick inte att föreställa sig vad som skulle hända, hur det skulle bli.
Hon var ung. Familjen, vännerna skulle hon lämna.
– Min mamma och pappa hoppade på tåget och åkte med en station. Bara för att få vara med mig fem minuter till.
"Bara för att få vara med mig fem minuter till".
Den meningen ligger kvar i rummet. Alla drar efter andan runt kaffebordet, ser bilden av Irina och hennes föräldrar, men också av de invandrare som kommer till Sverige i dag. Alla har de suttit på det tåget.
Marcus Ressner säger:
– Vi tycker att utvandrarna är modiga som vågar bryta upp och åka till Amerika. Nu har vi båtflyktingar som kommer till Europa från Afrika.
Helena Pettersson är förskollärare hemma i Åtvidaberg och ser boken ur barnperspektiv:
– Som Sverige är i dag så blir det nästan panik om det inte finns en surfplatta hemma, känns det som. Men Sverige var ett fattigt land, det är nog inte självklart för alla. Som det var i Sverige då, är det i Somalia i dag. Jag har haft förskolebarn från Somalia som aldrig sett en pensel. Ni skulle se glädjen och förvåningen när de håller i en pensel och målar första gången, när det blir färg på papperet!
Lena Svensson hade svårt att hålla tårarna tillbaka då hon läste, berättar hon.
– Jag såg bilderna från filmerna i huvudet, det är väldigt starkt med dessa människoöden. Och sinnligheten i Kristinas och Karl-Oskars samliv, det erotiska, är otroligt vackert skildrat.
– Samhället i 1850-talets Sverige är så inskränkt, människorna är helt styrda av Gudstron och kyrkan, eller bonden där drängen gör tjänst. Men
hur självständigt och kreativt de ändå kunde tänka de här bröderna Robert och Karl-Oskar.
Marcus Ressner berättar om när han var utbytesstudent i USA.
– Jag hade gett böckerna till min familj. En morgon när jag kom ner satt mamman i köket och grät. Hon läste. De var irländare, men hon sa "det här handlar om vår släkt, om oss!".
– Sen gick böckerna runt i familjen och bland deras vänner och alla blev lika gripna och det blev ett stort, lokalt diskussionsämne.
Jakob Carlander, med ett förflutet som präst, hade fastnat för de olika gudsbilderna:
– Prostens Gud är överhetens, utvandraren Danjels är befriaren, upprättaren. Karl Oskars gud är hård. Och han gör till och med uppror mot gud när fattigdom och svält slår till, Karl Oskar har gett sitt svett, nu kräver han sitt bröd!
Jakob påpekar på Bokbloggen att "Utvandrarna" kom ut 1949, samma år som Ingemar Hedenius "Tro och vetande" som satte igång den tidens stora religionsdebatt mellan Hedenius och Sveriges biskopar.
– Kanske var detta Vilhelm Mobergs eget inlägg som en religionskritisk berättelse om människan som tar sitt öde i egna händer, funderar Jakob.
Hanna Stjernfeldt, som är 22 år, har varken sett filmerna eller musikalen eller läst böckerna i skolan.
– Om det var för ålderdomligt språk? Nej, det flöt på bra, jag läser hellre sådant här fint språk än en bok där det händer mycket, som till exempel "Snabba cash".
– Karaktärerna är alla outsiders på olika sätt. De går att hitta i dagens samhälle. Vilhelm Moberg skapar sympati för människan, han visar alla människors lika värde.
Christer Fällman får avsluta:
– Efter postmodernismen på 1980- och 90-talen med sin fragmentering kommer nu de stora, breda berättelserna tillbaka. Och Vilhelm Moberg är Sveriges Homeros, en furste på berättartronen. Han skildrar personerna inifrån, deras själ, hjärtan och tankar. Fast det är på 1850-talet så känner man igen sig. Han är värd en renässans.