Vårsolen kikar in genom galleriets fönster. På golvet och längs väggarna står och ligger AnnMari Löfs målningar, tävlar med varandra om vilka som ska bli utvalda och upphängda. Det mesta är akvareller, men en stor gouache hänger redan närmast entrén.
– Det svåraste är att välja, mycket av det här får jag ta med mig hem igen, säger hon.
För ett år sedan hade hon laddat för att ställa ut här, men då accelererade smittspridningen och det som skulle bli utställt blev inställt. Åtvidabergs konstrunda blev inställd, sommarkurserna hon skulle leda på Öland blev inställda...
– Jag hade ett väldigt inkomstbortfall. Min omsättning blev mer än halverad, berättar AnnMari Löf.
Men hon har fått krisstöd också, bland annat omsättningsstöd till enskilda näringsidkare som man söker via Boverket.
– Fantastiskt bra, det var räddningen. Men jag såg en undersökning som visade att 80 procent av konstnärerna inte hade sökt stöd för att man inte passade in i kriterierna för att få hjälp, säger hon.
AnnMari Löf har ett förflutet som arbetsterapeut, men numera målar hon och leder målarkurser på heltid. Att arbeta i akvarell innebär speciella utmaningar, när färg, vatten och papper möts och ibland lever sitt eget liv.
– Man får gilla läget. Man utnyttjar det som händer. Det går inte att förutse exakt hur det ska bli, och det vill jag inte heller. Det är poppis i dag att måla fotografiskt exakt, men det är inte jag intresserad av, säger AnnMari Löf och visar på en målning hur färgen fått flöda ut i det våta papperet och förändra landskapet.
Hon berättar om akvarellnestorn Arne Isacsson som levde 1917–2010 och grundade Gerlesborgsskolan i Bohuslän.
– Han har påverkat oss mycket. Det är tack vare honom som svenskt akvarellmåleri är mycket friare, inte det där småpetandet som är så vanligt i engelska akvareller, berättar hon.
Utställningen på Galleri R öppnar lördag 10 april och pågår till 22 april. AnnMari Löf ser fram emot en utställning i Södertälje nästa vår, och i september ska hon delta i Åtvidabergs konstrunda (fast hon har sin ateljé i Skäggetorp numera) och Vadstenas konstrunda.
– Det är kul med konstrundor, det blir som en utflykt och det kommer lite andra människor. Det finns en del som tvekar att gå in i gallerier och tycker att "oh, nej, det är för fint", men på konstrunda kliver de direkt in i ateljén.