Mats Hermansson, präst och konstnär, ställer ut i Linköpings domkyrka och värjer sig mot att kallas ikonmålare.
– Jag kallar det för presenningsikoner. Jag är för fri i mitt skapande för att det ska kallas ikoner. Men man kan säga att jag tar spjärn emot ikontraditionen, säger han.
Stilen för onekligen tankarna till den ortodoxa kyrkans bilder. De målades med äggtempera på träplattor. Mats Hermansson målar på gamla presenningar. Den slitna, mörka väven kontrasterar effektfullt mot de ljusa oljefärgerna och bladguldet (som egentligen är brons).
Utställningen i Linköpings domkyrka pågår till 31 augusti. Samtidigt ställer han ut i Båstad, Halmstad, Skanör och Österbybruk.
– Det är för att jag varit så gräsligt produktiv, säger han och konstaterar att han i regel är välkommen i kyrkorna med sina bilder.
Men alla gillar inte det han gö. En Kristusfigur med ett regnbågsfärgat band över bröstet – "Pride-Jesus" – vållade protester och förböner i Göteborg, och porträttet av Greta Thunberg väckte så heta känslor att polis tillkallades.
– Det är ju nästan drömläge för en konstnär att få sådan uppmärksamhet. Men Greta har upprört känslor, därför är hon angelägen att ha med. Jag vill att hennes gärning ska lyftas och synliggöras.
Mats Hermansson är född i Örebro 1957, har varit domprost i Visby, bor i Uppsala, har sommarateljé söder om Västervik och gör inhopp i en församling i Hälsingland.
– Det är bra att få lite markkänning mellan varven. När man målar blir man isolerad som i en liten ostkupa.
Sedan tidigare finns en av Mats Hermanssons bilder i Tannefors kyrka.
– Det är sådant man kan få hybris av, när de köper en bild av mig för att ha i en kyrka. Då åker jag gärna en omväg för att titta.
Det kan bli många omvägar. 120 bilder av Mats Hermanssons finns i kyrkor runt om i landet.
När en av dem tidigare hängde i Linköpings domkyrka kom han hit för att titta. En äldre man stod nära bilden och studerade den noga. Mats Hermansson kände igen honom: det var Martin Lönnebo, tidigare biskop i Linköping.
– Jag sade "vad tycker du egentligen om den här bilden". Då vände Martin Lönnebo sig mot mig, synade mig uppifrån och ner och sade "Gränsöverskridande". Och då var det så att jag just hade kommit ut med en bok som hette "Gränsöverskridande", så med ett ord beskrev han både min konst och sade att "jag vet nog vem du är".