Maria Reuterhagen och Thomas Malm är experter på Linköpings mörka historia.
Klockan slår sex. En grupp människor i blandade åldrar har samlats utanför Linköpings domkyrka, redo att utforska de undanskymda delarna av stadens historia. Maria Reuterhagen och Thomas Malm är guiderna som ska de leda vägen genom gränder, källare och andra undangömda platser. Stadsvandringen kallas för "Linköping Sub Terra", och Thomas förklarar varför.
– Sub Terra betyder ju under jorden. Det är dubbeltydigt eftersom vi går ner under jorden, men också berättar om sådant som man inte brukar dra upp i ljuset.
Turen går först till den falska blodbadsmarkeringen. Man trodde länge att Linköpings blodbad, det vill säga avrättningen av fem rådsherrar år 1600, ägde rum utanför stadshuset. Senare har det visat sig att halshuggningen i själva verket tog plats framför rådhuset. Den vanligaste avrättningsmetoden på den här tiden var egentligen hängning.
– Galgbacken låg där Belvederen ligger idag. På den tiden gick man inte dit för att fika precis, säger Maria.
Thomas Malm berättar om Linköpings blodbad. Här står han på den falska markeringen utanför stadshuset.
Förr kastade folk sitt avfall rätt ut på gatan. Då gällde det att se upp för att inte bli allt för lortig om kjolarna.
Vandringen går vidare genom stadens centrala kvarter. Berättelser om fattigdom, kriminalitet och död står i stark kontrast till alla uppsluppna fotbollssupportrar som trängs på uteserveringarna för att se kvällens EM-match. Sorlet tystnar när vi kliver ner i vandringens första källare. Utrymmet är upplyst, men kanske ingen plats för den spindelrädde.
Thomas Malm guidar gruppen i en av Linköpings medeltida källare.
Tillbaka utanför domkyrkan berättas historien om den gamla kyrkogården, som låg där förr.
– Den såg inte alls ut som en kyrkogård gör idag, med blommor och krattade grusgångar, utan var raka motsatsen. Det var fullt med grisar som bökade, och där borta låg benhuset där man förvarade benen efter förmultnade kroppar.
Efter en promenad genom biskopsgården och en kik ner i ännu en källare, avslutas turen med ett besök i det medeltida klostret på Rhyzeliusgården. Insidan andas lika mycket 1300-tal som utsidan.
Vandringen avslutas med ett besök i det medeltida klostret.
I den här dopfunten döptes barnen. Dopvattnet byttes bara en gång per år, så många barn blev sjuka och dog av det.
Den två timmar långa vandringen är fullproppad med information, vilket nog är orsaken till att den rekommenderas från 15 år. Även en vuxen tappar ibland bort sig bland alla namn och årtal. Men tydligen kan den uppskattas av historieintresserade barn också, för när turen är slut ropar en pojke:
– Får man gå vandringen igen?
Visningarna sker sporadiskt under sommaren och hösten. En biljett kostar 180 kronor och anmälan görs på visitlinkoping.se. Max 15 personer per tillfälle tillåts delta.