Den teori jag hittar är att uttrycket har sitt ursprung i jägarspråket. Den som hänger på gärdsgårn skulle då vara drevhunden, som har fastnat, varpå bytet riskerar att gå förlorat. En lite mer utbroderad variant av uttrycket är "hyndan hänger på gärdsgårn".
Ordet gärdsgård (eller gärdesgård som det också kan skrivas) är mycket gammalt. Belägg finns sedan 1400-talet, det fornsvenska ursprunget är gärdhisgardher.
Gård betydde från början inhägnad. Senare kom det att syfta på det som fanns innanför inhägnaden. Gärde i sin tur är bildat till gård och har en snarlik betydelse. Även det har beskrivit såväl själva inhägnaden som det inhägnade.
Så konstruktionen gärdsgård kan tyckas lite märklig. Men i dag syftar ordet i alla fall på stängslet, som ska vara tillverkat av trästörar eller stenar för att beskrivas som en gärdsgård.
Apropå tidigare diskussioner om östgötska ord fyllde en läsare på med ett ord som kan passa i sammanhanget: bovägga. Betydelsen är att något är helt omöjligt. "Det var bovägga", kan man säga om någonting som inte alls går, om jag har uppfattat konstruktionen rätt. Ursprungligen handlar det om att gå rakt in i en bodvägg, som då får förutsättas vara av stabilt virke.
En läsare kommenterar förra veckans ord "inkiett", med betydelsen "orolig". Den innebörden känner han inte igen, men däremot betydelsen "ivrig".