Det var en glad och lite chockad Mika Gustafson som tog emot kultur- och fritidsförvaltningens Sven Lyra-pris på torsdagsförmiddagen. En bit ur motiveringen löd: "Med konstnärlig kompromisslöshet i berättartekniken ifrågasätter Gustafson envetet makten hos den som håller i kameran."
– Jag är väldigt glad över priset och stolt över Linköping som har ett sådant fint kulturpris, sa Mika Gustafson.
Filmskaparen har ett intensivt år bakom sig med två premierade filmer: Examensfilmen "Mephobia" och dokumentären om Silvana Imam, "Silvana - väck mig när ni vaknat". Dessutom skriver hon på en ny långfilm.
– Jag kan avslöja så mycket som att det är en fiktiv film och att vi har gjort intervjuer med ungdomar här i Linköping. Det kan kanske bli inspelning här i Östergötland, vi får se.
Mika Gustafson arbetade som publikvärd hos förra årets Lyrapristagare Ung scen/öst efter gymnasiet. I jobbet såg hon då samma pjäs om och om igen.
– Och det var så otroligt bra varje gång! Jag tror att det kan ha inspirerat mig till det jag håller på med i dag.
Sven Lyra-priset består av en konstnärligt utformad purjolök – grönsaken som blev symbol för kulturpersonligheten Sven Lyra.
Vad ska du göra med purjolöken?– Den får följa med hem till föräldrarna i Nykil och fira jul, sen tar jag med den hem – och var det är kan vara lite svårt att svara på, jag bor mest i en resväska på ett tåg någonstans.
Utöver Sven Lyra-priset delades även tre kulturstipendier och tre honnörsstipendier ut. Mika Gustafson fick faktiskt ett kulturstipendium också, utöver Lyrapriset. De andra kulturstipendierna gick till konstnären Adrian Pettersson och musikern och tonsättaren Saga Fagerström.
– Det är viktigt att få bekräftelse. Det är en grej att få beröm av vänner och lärare, det här är något annat – ett bevis på att mina idéer ger intryck, sa Saga Fagerström.
I motiveringen stod att juryn inte blir förvånade om du bär av mot stjärnorna i framtiden.– Jag hoppas det! Men jag har inte bestämt mig än för var det här ska leda. Jag ska försöka balansera att vara musiker och kompositör, kan jag vara båda så blir jag glad.
De tre honnörsstipendiaterna blev: konstnären Stina Opitz, dirigenten, tonsättare och körledaren Hans Lundgren och barnboksförfattaren Martin Widmark. Den sistnämnde kunde inte medverka men Opitz och Lundgren fanns på plats för att ta emot applåder och blommor.
– Jag tackar och tar emot. Ibland blir man höjd till skyarna och ibland får man ris, i dag är det kul och skönt att få beröm och särskilt på hemmaplan.