Sakarias är elva år. Istället för en efterlängtad resa med sin pappa får han tillbringa sitt höstlov hemma hos farmor och farfar. Trots att han gillar dem så är han ganska besviken i början för att resan inte blir av, och för att hans mamma inte riktigt har tid med honom.
– Han ser framför sig att höstlovet kommer att bli ganska tråkigt, långsamt och ensamt. Men utan att avslöja för mycket kan man väl säga att det istället faktiskt blir det mest spännande höstlovet han någonsin har haft. För i farmor och farfars hus bor det inte bara människor, berättar Ingelin Angerborn.
Skuggornas hus är hennes tionde mysrysare. Genren har hon inte kommit på själv, och hon minns inte vem det var som myntade uttrycket. Kanske en journalist eller recensent. Ingelin Angerborn tyckte att det passade hennes böcker bra, de innehåller både mys och rys.
– Annars hamnar de ganska ofta i genren skräck. Det är väl riktigt på sitt sätt, men jag tycker inte att det är skräck jag skriver. Jag föreställer mig att det finns en ondska i skräck. I mina mysrysare så finns det ingenting ont egentligen. Det personerna i böckerna blir rädda för är bara något okänt för dem. Det är mycket övernaturliga ting, säger hon.
Det övernaturliga finns med då hon själv är intresserad av om det finns något mer än det vi ser och hör. Varför det blev just böcker för barn som Ingelin Angerborn skriver vet hon inte riktigt.
– Jag drömde rätt så länge om att jag skulle skriva. Det började egentligen redan när jag var barn. Men sedan tog det ganska lång tid innan jag skrev. Den första riktiga bokidén jag fick var för barn. Kanske var det för att jag hade egna barn hemma då. Eller kanske var det för att idén om att skriva kom redan när jag var liten. Och då var det ju naturligtvis barnböcker som jag själv läste och tyckte var så väldigt spännande och roligt i bokslukaråldern, berättar hon.
Alla hennes mysrysare riktar sig till barn i åldern nio till tolv, eller det är i alla fall där man hittar dem i bokhyllorna på biblioteket och i bokhandeln.
Hon brukar aldrig skriva var böckerna utspelar sig exakt. Det finns en poäng för henne att inte tala om var det är, för att så många barn som möjligt som läser böckerna ska kunna få en egen bild av miljön. Men i just Skuggornas hus finns faktiskt flera byggnader från Linköping med. Huset som Sakarias farmor och farfar bor i är baserat på det hus som Ingelin Angerborn bor i just nu.
– Jag har inte bott i ett så här gammalt hyreshus innan, och det är så häftigt. Det finns en riktigt gammal hiss med smidesjärn runt om och en gallergrind som man drar för. Smidesjärnet är lite snirkligt och dekorerat. Och då när det är mörkt ute och man tänder lyset i trapphuset så blir det sådana fantastiska snirkliga skuggor på väggarna. Jag kände ganska direkt att jag måste ha med detta i en bok. Det finns också ett ställe på varje våningsplan där jag med min kanske sjuka fantasi tycker att det ser ut som att det sitter en liten flicka, som en skugga i väggen. Det är säkert ingen annan i huset som har sett det, men jag tycker så, berättar hon.
Även Cirkuscaféet, Länsmuseet och det stängda Ånestadstallet finns med i boken.
– Jag fick ett tips om stallet när jag var ute på författarbesök på en skola i Linköping för ett par år sedan. Då var det några som sade att jag måste gå dit för att det spökar där, säger Ingelin Angerborn.