– Ingen kommer på någonting själv, vi står på varandras axlar. Det var några som gjorde det först, och nu är vi miljarder som står där och kräver rättigheter, säger Anna Laestadius Larsson som kommer från Linköping.
"Alla dessa djäfla qvinnor" är hennes första populärhistoriska bok och den släpps på internationella kvinnodagen. Att gå över från fiktion till fakta har varit roligt och annorlunda. Anna har samlat på sig mycket kunskap under åren hon jobbat med kvinnohistoria.
Den nya boken berättar historien om feminismen med utgångspunkt i tre framstående kvinnor: Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gouges och Mary Wollstonecraft.
Svenska Hedvig föddes 1718 och var den första kvinnan som försörjde sig som författare i Sverige. Hon var självlärd, då hon som många andra kvinnor på den tiden stängdes ute från formell utbildning.
– Hon hade lyckan att få gifta sig med mannen hon älskade, men olyckan att han dog bara några månader efter vigseln. Då blev hon änka, och bestämde sig för att förbli det. Enda gången i en kvinnas liv på den här tiden som man fick bestämma över sitt eget liv var om man var änka.
Rousseau var en av den tidens stora filosofer som Hedvig beundrade. Men en dag läste hon en av hans texter, berättar Anna, där han skriver i princip att kvinnor inte har någon själ, att de inte har något geni och de kan inte heller känna eller återge kärlek.
– Det var som ett slag i ansiktet för Hedvig. Hon bestämmer sig för att gå till attack mot Rosseau och skriver sitt stora mästerverk "Fruentimrets försvar".
Texten kunde ha startat en tidig kvinnorörelse, men på grund av olyckliga omständigheter blev det inte så. Anna menar att Mary Wollestonecraft i stället fick plocka upp den facklan. Mary ville inte bli styrd av någon.
– Hon bestämde sig för att bli författare, precis som Nordenflycht. Det finns ett citat från Mary som jag inleder hennes kapitel med: "Jag ska leva självständigt eller inte leva alls".
Den franska revolutionen var på gång och många nya tankar var i omlopp. I den nya konstitutionen som antogs i Frankrike stod det klart och tydligt att de mänskliga rättigheterna inte gällde för kvinnor.
– Halva mänskligheten var utesluten. Det gjorde att Mary skrev sin mest kända bok "Till försvar för kvinnans rättigheter".
Den sista och minst kända kvinnan i boken är Olympe de Gouges, som är Annas egen favorit.
– Hon är något i särklass. Hon skriver det som förmodligen är världens första feministiska manifest "Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter", där hon kräver exakt samma rättigheter för kvinnor som för män.
Vad ligger bakom titeln?
– Alla dessa djäfla qvinnor, jag tänker att det är så Rosseau och alla dem tänkte. Alla dessa djäfla qvinnor som bråkar. Jag vill visa att de fanns, alla de här kvinnorna, som inte teg och som inte fann sig.
Anna hoppas att de som läser boken ska ta med sig att feminismen har en lång historia, men också ge lite egen handlingskraft.
– Jag hoppas att den som läser ska få en adrenalinkick. För man blir ganska förbannad över hur det var och förbannad för att man känner igen en del av det man läser, vissa problem finns fortfarande kvar. Jag hoppas att man tar det här adrenalinet och låter det jaga upp en ur streaming-soffan. Det finns mycket kvar att göra när det gäller kvinnors situation.