Det är söndagskväll i i Skäggetorp och utanför Ung puls lokaler trängs hundratals ungdomar. De vill komma in men lokalen är redan fylld till bristningsgränsen. Det är poetry slam-tävlingen Ortens bästa poet som lockar. Där inne sitter de 200 personerna som kom först och väntar på att tävlingen ska börja. Där sitter också 18-åriga Farhiya Feysal. Det är första gången som hon ska framträda inför en så stor publik. Det är också hennes första texter någonsin. Hon går upp på scenen och sätter igång. Allt går bra, när hon går in i känslorna är det som att publiken försvinner. Efter henne ska fem andra läsa sina texter och när alla är klara ska juryn utse vinnaren. När Farhiya hör sitt namn förstår hon inte vad som har hänt.
– Det var först när jag kom hem som det gick in. "Shit, jag vann", säger Farhiya Feysal, en månad efter tävlingen i Ung puls lokaler i Skäggetorp.
Hon hörde talas om tävlingen först en månad innan det var dags. Efter några dagars tvekan anmälde hon sig till slut. Alla tävlande skulle skriva två texter och för Farhiya gick det snabbt.
– Jag skrev om sanningen, om mitt eget liv och saker som jag har varit med om.
Hennes första text handlar om hur det är växa upp utan en pappa. Farhiyas pappa lämnade familjen när hon var liten och hennes mamma fick ta hand om barnen själv.
– Det var svårt för henne. Hon var ny i Sverige och fick dessutom en njursjukdom. Att se sin mamma ha det så jobbigt samtidigt som ens pappa är någon annanstans var tufft. Det har fått mig att jobba hårdare i livet, för att visa att jag kan klara mig utan honom.
Hon säger att det finns en missuppfattning om att tjejer som växer upp utan en pappa vill fylla det tomrummet med killar, att festa och börja röka. Farhiya vill visa att det inte behöver vara så.
Hennes andra text handlar om hennes tid i grundskolan. Hon beskriver det som en tid då hon hade kort stubin och ofta hamnade i bråk. Besöken på rektorns kontor skedde nästan dagligen. Men hon märkte att det var skillnad beroende på vem hon bråkade med.
– Om det var ett barn med europeisk bakgrund var det alltid jag som fick skulden, alltid. Jag blev stämplad som en bråkstake och levde efter det.
Hennes mamma lärde henne att hon måste tänka innan hon handlar. "Du lever i ett samhälle där du alltid kommer att få skulden" sa hon.
Att skriva av sig om uppväxten i förorten var det fler än Farhiya som ville. Men ännu fler ville lyssna. Att det kom flera hundra personer till en poesitävling förvånade henne först.
– Många ville nog prata men vågade inte. Då var det skönt att kunna lyssna på någon annan som har samma erfarenheter som en själv. Det var flera som grät i publiken.
Skulle du vilja framföra dina texter för en publik som inte har haft samma erfarenheter?– Ja, men de skulle inte kunna relatera på samma sätt. Få vet hur det är att växa upp på "andra sidan". För många utifrån är förorten bilbränder och gäng, men för oss är det som en stor familj. Vi är i Sverige men det är inte vårt hem, så vi backar varandra.
Finalen av Ortens bästa poet hålls i Rinkeby i Stockholm. Där får Farhiya sällskap av Ahmed Ijaz som kom tvåa i deltävlingen i Linköping. Förutom att tävla individuellt ska de två även framför en gemensam text.
– Ahmed skriver på ett annat sätt än mig men det blir bra. Det är lätt att hitta gemensamma ämnen då vi båda är muslimer och båda har vuxit upp i Ryd.
Innan hon började skriva ner sina tankar bar hon dem i huvudet. Framöver vill hon fortsätta att skriva och framföra sina texter.
– Att skriva och berätta är ett bra sätt att bli av med sin ilska.