Att hänga upp sina verk är noggrant arbete.
– Jag förstår om man får en negativ reaktion av en massa arga hundar och bdsm-masker, det är inte så mysigt, säger Maja Eriksson som med start i helgen visar upp sin första egna utställning på Saab art gallery.
Efter några år på Lunnevads folkhögskola studerar hon nu på Glasgow school of art i Skottland. När pandemin slog till i våras åkte hon hem till Linköping. Där och då såg livet rätt trist ut.
– Jag stod utan ateljé, utan tryckverkstad, utan någon vägledning. Jag tyckte synd om mig själv.
Men ur en kris föds ofta ny kreativitet.
– Jag tänkte att det här var ett perfekt tillfälle att sluta göra det som jag gjort så länge. Jag släppte allt och började experimentera.
Det som kom ut på andra sidan, och det som går att se på utställningen, är grafik i form av digitala tryck. Det är här de arga hundarna och bdsm-maskerna kommer in. I en serie bilder syns motiv med hundar, ofta arga, rädda eller utsatta på något vis.
– Jag hittade gamla böcker om hunduppfostran och började samla ihop bilder. Jag märkte att det ofta var arga hundar, hundar som skämdes eller hundar som blev manipulerade av människor och om man drar det till sin längsta spets så gick det att applicera på min egen känslovärld just då.
Även då utställningen inte handlar om människans relation till hundar så fungerar just våra fyrfotade vänner som bra symbol.
–Det är lätt att applicera symbolik till just hundar. Vid vissa tillfällen kan den stå för lojalitet, i andra för aggressivitet eller att man har naturen under kontroll.
En av bilderna från utställningen. "För de som har sett mina tidigare verk är det här väldigt annorlunda", säger Maja Eriksson.
Pandemin sätter stopp för en traditionell vernissage, men som sagt, vid en kris kan kreativitet födas: Vernissagen blir istället digital och kommer att visas på galleriets hemsida och facebooksida. Där ska man kunna se ett samtal mellan Maja Eriksson och konstnären Lars Hoffsten. Sedan kommer det förstås att vara möjligt att titta i galleriet fram till 31 januari.
– Jag hoppas att man kanske först kommer in med intrycket: "Oj! Det här var upprörande" och att man sen tar sig tid att titta och släppa lite på den där muren som man bygger upp mot det som är lite för hemma och bekant.
– Det är roligt att jag bestämmer mig för att ha det mest udda jag har gjort i min första utställning. Men det är inte min mening att vara upprörande. Om ett år hade jag kunnat ha ett större urval av saker som är mer lättillgängligt för allmänheten. Men det här är också ett urval av det jag har gjort nu, det som är snällast.