Redan förra året var Gaphals det mest frekventa namnet i förhandssnacket om vem som skulle föräras Lars Winnerbäcks då nyinstiftade kulturpris. Då blev det Babettes kafferi som knep det – ett val som hyllades mycket, inte minst för hur det på ett fint sätt satte an tonen för vad Nyponet ska vara: ett pris för eldsjälar och ett brett kulturliv.
Men 2017 var det Gaphals tur. Kaj Sivervik och Patrik Lindecrantz, som på många sätt varit den kulturella eldsjälen personifierad i Linköpings kulturliv under hela 2010-talet, fick strax efter klockan 17 på fredagseftermiddagen kliva ner för trappan i konserthusfoajén och ta emot diplomet, det av glaskonstnären Sofia Viveland specialdesignade nyponet och 100 000 kronor ur Lars Winnerbäcks hand.
Kaj Sivervik höll ett långt och välformulerat tal.
– Jag kom till Linköping för tio år sedan och såg en stad fylld med deprimerade ölhävande skapare och kreatörer som bara ville ta sig härifrån. Och så fort de flyttade blomstrade de ut som kreativa genier. Vi har en enorm råvarutillgång och jag upplever att vi har varit med och förändrat Linköping så att fler har möjlighet att stanna kvar, sa han till den välfyllda foajén.
Gaphals har sedan starten för sju år sedan arrangerat hundratals konserter med både lokala, nationella och internationella artister och släppt runt 150 album. City to city är sprungen ur Gaphals och arrangerar konserter i hela Östergötland.
– Vi var väldigt överens. Gaphals har precis det som inspirerade oss att starta Nyponet. De ligger väldigt nära det jag växte upp med, med Rock d’Amour och Skylten. Det här känns väldigt spot-on, säger stiftelseordförande Lars Winnerbäck efter ceremonin.
Han var tagen av pristagarnas tal.
– Det var otroligt fint, det var jag inte beredd på. Det var väldigt, väldigt bra. Lite brandtalsaktigt. Och jag kände mig lite träffad som har flyttat härifrån. Men i och med priset är jag väl lite förlåten.
Vinnarna själva har haft en del tid att smälta priset. Patrik Lindecrantz fick ett telefonsamtal av Lars Winnerbäck för ungefär två månader sedan och sedan dess har de fått smyga med sin hemlighet.
– Vissa saker blir man väldigt rörd av. När någon som är så stor och betydelsefull och skapar själv instiftar ett sånt här pris och ger det till oss betyder det mer än andra pris, säger Kaj Sivervik.
Han har följt Babettes kafferi under året och tycker sig ha sett hur de fått en annan status hos den breda Linköpingspubliken.
– Jag hoppas att folk ska hitta till Gaphals nu på samma sätt som de hittat till Babettes, säger han.
Vilket tal du höll!– Vi sa det innan, att jag skulle hålla tacktalet och du brandtalet, säger Patrik Lindecrantz.
– Många förstår inte hur bra vi har det i Linköping, och ännu färre förstår hur mycket bättre vi kan få det, säger Kaj Sivervik.
De ser ingen brist på kreativ kraft i staden. Det som behövs är just sådant som Gaphals bidrar med – logistisk struktur – och inte minst lokaler.
– Bokningsbolagen försöker kasta på oss bra artister, men det finns inte spelplatser, säger Kaj Sivervik.
100 000 kronor får ni också – var hamnar de?– Det är alltid bra att ha en ännu mer stabil grund för att göra ännu dummare saker.
Lars Winnerbäck pustar nu ut efter att ha klarat av andra året med sitt kulturpris.
– Det känns väldigt konstigt allt det här runtomkring, med en styrelse och en stiftelse och att jag är ordförande och ska skriva på olika papper. Men jag är väldigt stolt att ha gjort det här. Och det är en väldigt fin styrelse.
Har ni rättat till några barnsjukdomar eller så sedan förra året?– Nej . . . Men det är svårt att profilera det, tycker jag. Så att folk förstår att det är just för eldsjälar. Inte artister. Det kändes trevande förra året. Men det får det göra. Det här är ett pris som ska finnas länge.