Att regissera sin egen mamma kan låta som en mardröm. Men för Leonard och Ewa Rode har det inte varit några problem. De har jobbat tillsammans med flera av Leonards konstprojekt tidigare.
– När jag sökte in till konstskolan gjorde jag en avgjutning av mammas underliv och min tjejs underliv i gips. Mina kompisar fick ju panik av det där, säger Leonard.
– Det blev jättevackert, säger Ewa.
I filmen "The woman at the Salon" spelar Ewa huvudrollen. Handlingen är baserad på en händelse som hon upplevde en dag på Anderssons herrsalong, där filmen spelas in.
– Filmen består mycket av minnesbilder från mammas eget liv. Det är någons slags hybrid mellan fiktion och dokumentär, säger Leonard.
– Grundidén är helt och hållet riktig. Och de känslor jag kände när han satt i stolen är precis de känslor som vi får med i filmen, säger Ewa.
Kunden som Ewa pratar om och som filmen kretsar kring är en man som kom in till hennes salong en dag. Han var väldigt onykter och Ewa såg direkt att han inte mådde bra. När hon klippte honom berättade han om sitt liv som slaktare, och den ångest han kände för att ta djurens liv.
Ewa som alltid varit en djurvän blev väldigt berörd av mötet.
– Det var en enormt smärtsam historia som den här mannen berättade, som finns med i filmen. Jag har varit vegetarian sedan jag var 13 år och jag har kämpat för djur som äts. Jag tyckte synd om mannen, men det väcktes också ett hat mot honom inom mig, säger Ewa
Leonard har skapat film och fotat länge. Han pluggar nu på konsthögskolan i Oslo, där han får mycket tid till att utveckla sina projekt. En film han skapat tidigare handlar om föräldrarnas skilsmässa. Där spelar hans pappa huvudrollen.
– Mitt konstnärskap handlar just nu mycket om ett familjeperspektiv. Även fotografierna jag tar handlar om att jag tolkar saker som rör vår familjehistoria och mina egna minnen, säger Leonard.
Det blir en slags bearbetning och ett försök att tolka sig själv, menar Leonard. Och familjemedlemmarna börjar bli vana vid att vara med i hans konstnärliga projekt.
– De börjar också tröttna. Nu är det mer "nej men va fan, inga mer bilder". Jag ska göra en film med min pappa och min farmor nu. Vi ska åka tillbaka till Ungern, för jag är halvungrare. Pappa har sagt att "Leo, det här får vara det sista nu".