Artisten och låtskrivaren Edda Magnason slog igenom för tio år sedan när hon spelade huvudrollen i den prisade filmen "Monica Z". Men hennes Monica Zetterlund-imitation blev kanske lite för bra: Folk hade svårt att inte blanda ihop henne med jazzikonen.
– Monica Z-filmen var världens äventyr, men när jag sen hade lagt klackskorna och cocktailklänningarna på hyllan och skulle återgå till mitt vanliga liv var det plötsligt bokat enorma konsertlokaler till mina gig, säger hon.
Hon berättar att hon var lite naiv och trodde att folk skulle förstå att det inte var musiken från filmen utan hennes egna låtar.
– Men så kom det massa folk och alla var ju så besvikna för de trodde ju att min egen grej lät ungefär likadant eftersom jag lärt mig imitera den världen.
Nu, tio år senare, har det blivit alltmer sällsynt att folk misstar henne för Monica Zetterlund. Men efter filmdebuten blev det ändå väldigt storslaget alltihop. Det senaste året har hon haft många föreställningar stora band och symfoniorkestrar.
– Jag har haft en längtan till att bara sjunga och spela piano som jag gjorde när allt började. Det är lite som att man kan längta efter att läsa böcker efter att ha varit för mycket vid datorn.
Under konserten som hon ska hålla i Linköping under Östergötlands musikdagar kommer hon därför ha den enklaste soundchecken av alla akter: på scenen är det bara hon och ett piano. Det var så hennes konserter brukade se ut när hon var yngre.
– Det är lite läskigt, men det finns också något romantiskt i det.
Edda Magnason kommer spela både gamla och nya låtar. Hon kommer också ta in material från de olika föreställningar hon medverkat i under sin karriär. Edda Magnason säger att tiderna har förändrats mycket sedan hon började med musiken och sin senaste skiva ser hon lite som ett manifest.
– När jag började var det jättestort med indiebolag och folk brydde sig mer om musik då. Jag hade värsta krisen för fyra år sen när jag bara insåg att det här yrket inte alls var det jag signade upp för. Folk bryr sig mer om kändisskapet än om att lyssna på musik.
De senaste årens AI-utveckling har gett henne ett uppvaknande. I tider när maskinen kan göra nästan allt vill hon rikta blickarna mot det mänskliga.
– Det känns fräscht och nytt att gå tillbaka till träinstrument och det operfekta, säger hon.