I tider som, har ni hört det förr, dessa så är det upp till vissa arbetsgrupper att förnya sig för att kunna uttöva sin verksamhet. För Johker Scenkonst innebär det att man sätter upp sin senaste föreställning "Till min kära fiende" i människors hem.
– Vi erbjuder att komma hem till människor och sätta upp pjäsen hos dem. Vi har knappt med oss någon scenografi och jag tror att det är en kul och annorlunda möjlighet att uppleva teater. Samtidigt kan det bli en helkväll om man bjuder hem vänner och äter middag i samband med föreställningen, säger Johan Millving på Johker Scenkonst AB.
Har ni redan spelat hemma hos någon?
– Ja, vi har testat hemma hos en vän och kollega som hade bjudit in några fler. Då fick vi fin feedback (skratt).
Hur var det annorlunda mot en vanlig föreställning?
– Jag var lite orolig att det inte skulle kännas rätt och att man inte skulle komma in i teaterkänslan, men så blev det inte. Man kunde gå in i pjäsen och det hela blev ännu mer intimt när publiken satt så nära.
Johan utgör Johker Scenkonst tillsammans med sambon Kerstin Bergström. Johan studerade teater på Marieborgs folkhögskola i Norrköping och Kerstin i New York. De träffades genom scenen och startade gruppen tillsammans. De hann sätta upp två föreställningar av "Till min kära fiende" via livestream i april via kommunen och Agora innan pandemin satte stopp igen.
– Och med de nya restriktionerna när man inte ska träffa folk som man inte bor tillsammans med så känns det tyvärr deppigt igen. Vi hoppas att det släpper lite den 19 november så att vi åtminstone kan göra hemteatern, säger Johan Millving.
"Till min kära fiende" är en komedi skriven av amerikanen Bill Corbett. Pjäsen handlar om den bortskämde och förmögne Alexander som hamnar i en absurd brevväxling med fotokonstnären Ylva efter att han fått henne sparkad från sitt jobb. Pjäsen består i att de båda parterna läser brev och annan korrespondens mellan varandra utan att träffas – vilket kan relateras till dagens pandemiläge.
– Att det handlar om två personer som läser brev kan låta avskräckande men det som vi har märkt är att publiken dras med i berättelsen och de förutfattade meningar som man skulle kunna haft vänds snart upp och ner. Det handlar om mänsklig kommunikation och samspelet mellan varandra, vilket alltid är aktuellt.