I dag firar Lasse Winnerbäcks album "Söndermarken" 20 år.
"Ett epos för oss födda på 70-talet"
"Underbar låt slutar aldrig lyssna på den"
"Särskilt titelspåret är som en generationsroman för "min" generation"
När Lasse Winnerbäck i dag delade på sina sociala medier att det är 20 år sedan albumet "Söndermarken" släpptes var det många som kommenterade och delade sin kärlek.
Speciellt titelspåret "Söndermarken" har blivit ett anthem för Linköping. Säg den Linköpingsbo som inte har en speciell relation till nyponbuskar och tandläkarväder.
Rockjournalisten Fredrik Strage från Linköping minns den dagen han första gången lyssnade på albumet. För under det tidiga 00-talet lyssnade han egentligen inte så mycket på Winnerbäck.
– Jag var under de här åren extremt inne på Kent. De var som störst 2002–2003. Jag lyssnade så mycket på deras "Vapen och ammunition" att jag kände att nu får jag faktiskt lyssna på något annat också, berättar Fredrik Strage.
Då plockade han lägligt fram "Söndermarken".
– Jag fick skivan hem med posten och lyssnade igenom den. Titelspåret träffade mig hårdast, det var alldeles fascinerande.
Albumet blev en effektiv konstrast till Kent som skrev eleganta, glamorösa, dystopiska låtar med syntkänsla. Eskilstunabandet målade upp en popfantasi över hur Fredrik Strage ville att livet skulle vara när han blev vuxen.
– Söndermarken däremot visade rakt upp och ner varifrån jag faktiskt kom. De exakta platserna där jag växte upp. Den fångade en känsla som jag haft i hela mitt liv. Någon sorts grådaskig bedövning som ändå är vacker någonstans.
Strage är uppväxt i Ånestad och Winnerbäck i Vidingsjö. Så de kände samma delar av Linköping.
– Det var en egendomlig upplevelse att höra den. Jag blev nästan lokalpatriotiskt stolt över att mina kvarter blev en del av den svenska rocklyriken på ett så tydligt sätt. Plötsligt var det som att hela Sverige kände till Berga centrum. Det gjorde mig stolt.
Vi har sökt rockstjärnan själv, men tyvärr har vi inte fått något svar. Grattis i alla fall Lasse!
"Man känner igen varje ord i den från uppväxten och kastas tillbaka till skolgården i slutet av 70-talet och början av 80-talet (på gott och ont) i den lilla orten utanför en mindre stad i Mellansverige".
"Så bra och vilken text "
"När jag va svårt sjuk dansa jag till söndermarken i 20 minuter varje dag, fast jag knappt orka, så den hjälpte mig så mycket och betyder så mycket för mig"