"Det är roligare att vara 49 än 35 år. Jag tycker det är roligare att bli äldre och jag tycker att folk i min omgivning också är roligare. Det är mindre attityd och mer ödmjukhet och tacksamhet att man får göra det man gör."
Det här är den nionde gången Nyponpriset delas ut – har priset blivit som du tänkte dig när du instiftade det?
– Jag vet inte om jag hade så mycket tankar om hur det skulle bli egentligen. Jag hade mycket tankar på varför jag ville göra det. Men jag tycker att det har blivit väldigt fint. Det var lite trevande i början, såklart, det tar ju ett tag att etablera det. Men nu känns det som att folk vet vad Nyponet är för nånting och vi har en fin form på det.
Du var inte ens 40 år när Nyponet delades ut första gången och du har investerat mycket i det, både tid och pengar. Det här priset måste ha varit viktigt för dig?
– När jag växte upp här i Linköping och spelade på Bullerbyn (replokal och kulturhus i Tannefors) var det Anton H. Le Clercq som ansvarade för det. Och Anton var en sådan eldsjäl som fixade så jävla mycket och var engagerad. Han var så viktig för mig och Rock d'Amour som fanns på Skylten var också viktiga för mig. När jag kom till Stockholm så märkte jag att de musiker jag träffade som hade gått på typ Södra Latin (gymnasium med kulturprofil på Södermalm) hade förväntningar på sig redan tidigt. De musikerna var ofta väldigt, väldigt duktiga men de hade inte lekt lika mycket, de hade inte haft lika kul som vi. I Linköping var det liksom en skyddad verkstad och utan leken hade jag nog inte haft något intresse för musik. Det var lokalbandsgrejen, Rockkarusellen och scenen på Skylten, det var bara det jag ville leva i. Med tanke på hur mycket allt det där hade betytt för mig så kände jag att jag ville uppmärksamma de som är eldsjälarna i dag – dagens Peter "Biffen" Karlsson och Anton H. Le Clercq.
I en mellanstor stad som Linköping så kanske man måste fixa saker och ting själv, det måste liksom finnas eldsjälar annars händer inget. Jämfört med Stockholm och andra storstäder?
– Det finns ju en dubbelhet som är lite jobbig... Linköping var en tråkig stad och det var därför vi var kreativa och fick saker gjorda. Sen är det såklart svårt att nu ha ett kulturpris och tycka att kommunen gärna får vara lite tråkig. Det vill jag såklart inte uppmuntra till, säger Lars Winnerbäck med ett skratt.
– Eller, inte vet jag om det var så jävla tråkigt. Men att vara på Skylten var så jävla kul. Skylten hade ett skimmer över sig för mig, att känna den där målarfärgsdoften och se alla de där äldre som spelade i band som man tyckte var supercoola. Att det fanns en chans att nicka till dem och säga hej liksom.
Jag har ett starkt minne från ditt Sommarprat från 2008, du pratade om att du tackade nej för ofta och att du borde "loosen up". Nu har du haft ett år av albumsläpp, en arenaturné, en bok har skrivits om dig och sen har du gett dig ut på en två månader lång mastodontturné i somras. Däremellan har du gjort flera samarbeten med andra artister. Har du blivit en "Yes-man"?
– Det är roligare att vara 49 än 35 år. Jag tycker det är roligare att bli äldre och jag tycker att folk i min omgivning också är roligare. Det är mindre attityd och mer ödmjukhet och tacksamhet att man får göra det man gör. Jag ser med mycket kärlek omkring mig och med tacksamhet. Jag tycker det är helt overkligt att jag har fått spela så mycket och att det har kommit så mycket folk, att jag får göra det här helt enkelt.
Jag var med i ösregnet på Stångebrofältet i somras och på klubbspelningen i Norrköping i höstas. Båda spelningarna med tusentals skrikande och uppskattande människor i publiken. Vänjer man sig någonsin vid det?
– Nej, det är inget man kan ta för givet, det är en fin sak, det är det verkligen. Jag tycker att det är roligare än någonsin att stå på scenen också. Nu är det bara njutning och jag har hamnat så rätt på något sätt. Sommarens turné har varit den roligaste turnén jag har gjort tror jag.
"Nu låter så lite att vara 50 år. Bob Dylan är ute och turnerar, Bruce Springsteen är ute och turnerar. Då är 50 år inte så mycket att komma med."
Blir gensvaret någonsin överväldigande? Å andra sidan kanske du är van - i år är det ju 30 år sedan du släppte din första demo. Nästa år är du 50.
– Jag har hållit på ett tag, absolut, men att få det där gensvaret är fortfarande magiskt. Jag är snart 50 och musiken funkar fortfarande, det är väldigt kul. Nu låter det så lite att vara 50 år. Bob Dylan är ute och turnerar, Bruce Springsteen är ute och turnerar. Då är 50 år inte så mycket att komma med. Men för mig är det omvälvande på något sätt, att det bara är ett år kvar, sen är jag 50.