Till skillnad från många andra så tillhör inte Timo Räisänen dem som automatiskt fick med sig Ted Gärdestads låtar från uppväxten.
– Jag hade först ingen relation alls till Teds musik. Mina föräldrar är invandrare så jag fick inte med mig så mycket svensk kultur över huvudtaget, säger han.
Det var musikern och arrangören Martin Schaub som propsade på att han skulle ta sig an Gärdestads musik, och när Timo Räisänen väl började lyssna så hittade han mer än sol, vind och vatten.
– Jag slogs av den känslomässiga bredden, från det barnsligt glada till det väldigt sorgliga. Det var en överraskning, det trodde jag verkligen inte. Jag diggar att man kastas mellan olika känslor, det blir mer träffande än musik som bara håller sig till ett känsloläge.
Något behov av att stöpa om musiken har Timo Räisänen inte känt, eftersom han snabbt upptäckte att han kunde relatera till den.
– Direkt när jag började sjunga på Teds låtar så kändes det väldigt mig. Jag kände, och känner, ett visst brödraskap med honom i sättet att skriva. Jag gillar ju också det här att man skrattar och dansar samtidigt som man knyter snaran. Det finns ett tilltal där som även är mitt. Så det var bara att köra och koncentrera sig på att göra låtarna så bra som möjligt.
Kändes det avskräckande att ge sig på musik som många redan älskar?
– Tänkte inte alls på det. Och om jag gjorde det så såg jag det nog som lite av ett terapiarbete. De senaste åren har jag funderat lite för mycket på vad andra tycker, det har hämmat min musikaliska kreativitet.
Ted Gärdestads självmord, påverkar det hur du uppfattar hans musik?
– Inte i början. Då var aha-upplevelsen så jävla stor. Jag bara kastade mig ut på en upptäcktsresa. Efter ett tag sjönk texterna in och då knackade också personen Ted Gärdestad på. Jag läste, kollade Youtube-klipp, diskuterade honom med mina nära och kära. Till slut blir det ju så att hans öde ger musiken ytterligare en nyans.
Timo Räisänen har precis påbörjat arbetet med ett eget album, som, om allt går som det ska, ges ut i slutet av året. Tidigare har han sjungit på engelska – språket han växte upp med hemma – men nu blir det svenska istället. En följd av arbetet med Ted Gärdestads låtar.
– Det har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har gjort en svensk skiva förut som jag kastat, men nu har jag hittat ett tilltal, en röst, på svenska som jag tycker om. Egentligen handlar det kanske mer om framförandet än själva skrivandet. Det är attityden som känns bra, och som gör att jag tycker om att spela låtarna, säger han.