Anette Larsen sa först tvärt nej när hon fick frågan om att spela Maria von Trapp. Som nybliven förälder hemma i Oslo passade det illa att jobba i Sverige och dessutom kändes rollen alltför förknippad med Julie Andrew.
– Ja, jag fick en chock när teaterchefen Johan Celander ringde och bad mig komma på audition i Stockholm, berättar hon på sjungande vacker och fullt begriplig norska.
–Skulle jag snakke som vi gör i Bergen hade du nog haft svårare att förstå, skrattar hon och ger ett skorrande och i sanning obegripligt exempel på sin barndomsdialekt.
Efter lite östgötsk övertalning och ett spelschema som fungerade med pendling till familjen i Norge så tackade hon ändå ja till slut.
– Jag insåg att jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen. Jag hade ju verkligen längtat efter att få göra en stor roll, att få utvecklas även om det också är skrämmande.
För även om Anette Larsen är en erfaren musikalartist är detta inte bara första gången hon spelar i Sverige utan även hennes första huvudroll.
– Det är tack vare Cynthia Kai, som gjort koreografin till "Sound of Music". Hon gav mig min allra första roll i Norge och tipsade Östgötateatern om mig.
Nu, typ 60 föreställningar senare, är hon väldigt glad att hon lät sig övertalas.
– Det är en fantastisk ensemble, inte bara skådespelarkollegerna utan alla inblandade. Jag trivs verkligen här.
Hon har också kommit att tycka väldigt mycket om både musikalen och sin rollfigur.
– Jag hade bara sett filmen "Sound of Music" innan och aldrig tänkt på hur relevant handlingen faktisk är. Att den bygger på en verklig historia.
Det tror hon också är en av förklaringarna till den stora publikframgången. Kväll efter kväll får Anette Larsen och ensemblen ta emot stående ovationer och säsongen är i princip utsåld trots att flera extraföreställningar satts in.
– Den berör, gör något med en just för att den berättar om riktiga människor.
Den charmiga rollkaraktären Maria von Trapp är lätt att ta till sig, tycker hon.
– Ärlig, impulsiv och varmhjärtad. Men också sökande och lite komplicerad, det gör henne intressant. Jag känner igen mig en del i henne, även om jag nog är med melankolisk.
Men det faktum att Maria von Trapp är en människa som verkligen funnits och ingen fiktiv karaktär gör henne också svårare att gestalta.
– Jag kan ju aldrig vara exakt som hon, men hoppas att jag fångat essensen av henne.
Och visst har hon det. Åtminstone jag glömde snabbt jämförelsen med Julie Andrews och köpte helt Anette Larsens mörklockiga, sprudlande och älskliga Maria. Men jag blev också väldigt nyfiken på den för mig helt okända kvinnan bakom rolltolkningen.
Nu vet jag bättre. Anette Amelia Larsen är född och uppvuxen i Bergen. Pappa är norsk, mamma kommer från Uruguay. Det var under besöken i Sydamerika som intresset för dans väcktes.
– Karneval, dans på gatorna, du vet. Det dansades på fester och släktträffar, och barnen fick alltid vara med.
Så vid tio år ålder bytte hon tävlingssimningen mot dans. Hon gick en danslinje på gymnasiet hemma i Bergen och fortsatte sedan sin dansutbildning i Oslo. Sedan dess har Anette Larsen haft mängder av mindre roller i olika musikaler i både Danmark och Norge. Sången och skådespeleriet har utvecklats under tiden.
– Jag tycker bäst om mixen, i "Sound of Music" är det ju nästa ingen dans och det saknar jag.
Hemma i Norge finns maken, komikern Anders Hoff och tvååriga dottern Alba. Familjen är bosatt i Oslo, men samtidigt som Anette jobbar i Östergötland gör Anders en föreställning i Bergen.
– Vi har tre liv, kan man säga. Men det fungerar bra, tack vare att "Sound of Music" inte spelas varje kväll. I princip kan jag vara hemma med familjen varannan vecka. Annars skulle jag aldrig klara att vara borta från Alba så här länge.
Under spelperioderna bor Anette Larsen i en av teaterns lägenheter i Norrköping. Och hon trivs i Östergötland.
– Det är trevligt här, människor är snälla och så gillar jag fika. Det har jag verkligen anammat, berättar hon glatt.
Nu har du levt med "Sound of Music" i snart ett år. Tröttnar du inte på att spela Maria ibland?
– Nej, eftersom vi spelar så pass sällan hinner det aldrig bli rutin. Och så ger barnen massor av energi.
De sex yngsta barnen von Trapp görs av två alternerande gäng unga skådespelare. Och Anette Larsen är djupt imponerad av dem.
– Alla tolv är så duktiga och härliga. De har utvecklats massor sedan i somras och det har varit så kul att följa dem.
Men i maj spelas den allra sista föreställningen, på Norges nationaldag faktiskt. Så Anette Larsen få fira syttende mai i Linköping.
Det har hon ingenting emot, men gruvar sig redan för uppbrottet.
– Jag kommer att sakna alla kollegerna, men framför allt barnen! Det gäller verkligen att ta vara på och njuta av tiden som är kvar.
Vad väntar efter "Sound of Music"?
– Det vet jag inte än. Jag har varit på audition i Oslo för en roll i en uppsättning av musikalen "Mary Poppins" där.
Så det är alltså inte alls omöjligt att Anette Larsen snart axlar ytterligare en av Julie Andrews paradroller.
Men i två månader till är det Stora teatern i Linköping som är hemmascen och åtskilliga föreställningar återstår där publiken liksom Correns recensent Lollo Asplund kan njuta av Anette Larsens "fina röst, friskhet och charm. Som en virvelvind drar hon upp tempot på scenen".
Och vem vet. Det kanske inte är sista gången hon gästspelar här.
– Nej, jag kommer jättegärna tillbaka till Östgötateatern. Skriv det!, uppmanar hon innan hon försvinner in i sminklogen.