Konsthistoriska klubben i Linköping (KKL) gör flera studieresor varje år.
I början av 1970-talet fanns det ingen konstvetarutbildning i Linköping men studieförbunden ordnade några träffar med undervisning av lärare på Stockholms universitet. När dessa tillfällen var slut så ville några kunskapstörstande damer som gått på undervisningen fortsätta djupdykningen i konsthistorien. Den ideella "Konsthistoriska klubben i Linköping", KKL, bildades och universitetslärarna kunde fortsätta att hålla sin undervisning i staden några gånger per år. Att det blev just en klubb och inte en förening var för att man ville hålla det lite mer exklusivt.
– Alla medlemmar var tvungna att ha läst konsthistoria på universitetet. Så när jag gick med i klubben i slutet av 00-talet så var jag tvungen att visa mina betyg från konststudierna på 1980-talet, säger Eva Flogell, ordförande i KKL sedan 2010.
Utöver föreläsningarna och träffarna började klubben även anordna gemensamma resor runt om Europa. Till museum, kyrkor men även specifika målningar och byggnader. Under flera år var den tidigare konstintendenten Stefan Hammenbeck, som gick bort tidigare i år, klubbens reseledare och idégivare. Dessa resor blev ett sorts nav för klubben.
– Det var väldigt gedigna resor som han anordnade, framför allt till Tyskland, Frankrike och Italien. Stefan Hammenbeck var allkunnig inom konsten och gjorde ofta rekognoseringsresor inför våra resor så att han visste precis vad vi skulle titta på under resan.
Damerna som en gång grundade klubben hängde i väldigt länge men nuförtiden är det väldigt få från den generationen som är kvar. I dag har KKL 110 medlemmar och nu är det inte bara damer utan även en hel del herrar som letat sig in. Det är inte längre ett krav på att man ska vara konstvetare för att få vara med, men folkbildningen står fortfarande i fokus. Detta sker framför allt genom att klubben har ett antal mindre seminariegrupper som samlas var tredje vecka för att lära sig mer om ett tema inom konsten. Konstnärskollektiv genom tiderna, islamisk konst och offentlig konst är några teman som grupperna fokuserat på under åren.
Det blir även medlemsträffar med föreläsningar, samtal och diskussioner. De gemensamma konstresorna finns också kvar men är numera mer lokala - oftast inom Sverige, ibland Norden. Sedan startåret 1974 ges även tidskriften "Konstvetaren" ut av klubben årligen.
– Klubben har i dag tre syften. Det ena syftet är konstbildning. Det andra syftet är upplevelsen av konst. Det tredje syftet är social gemenskap och vi har verkligen skrivit in det som ett av våra syften. Folk i vår ålder är ju ensamma, av olika anledningar. Då ska det finnas en gemenskap där man kan få nya vänner, där man känner att man tillhör, att man blir medräknad. Det är vår ambition och strävan.
När man pratar med Eva Flogell så märks det att hon och övriga medlemmar är väldigt engagerade och ambitiösa. Klubben består framför allt av äldre medlemmar och hon tror att gruppen kan hjälpa till att förlösa ett intresse hos nyblivna pensionärer som vill fördjupa sig.
– När jag gick i pension så tänkte jag: "vad ska jag hitta på nu då"? När man är van vid att ha ett tankeutbyte med kollegor och ett intressant arbete så är det svårt att tänka sig att man inte har en plats där man kan få diskutera saker. Det behovet har jag förstått nu i efter hand gäller väldigt många. Alla pensionärer spelar inte bridge eller golf.
Jag förstår. Men en föryngring kanske är viktig för att klubben ska finnas ytterligare 50 år?
– Vi har ju den tanken hela tiden och vi är ju väldigt glada när vi får nya yngre medlemmar. Men man ska inte heller åldersfixera sig för det finns också många äldre som har mycket att ge och som vill väldigt mycket. Personer som känner att "nu är jag äntligen fri från arbetet så nu ska jag göra det som jag har längtat efter". Så var det för mig. Jag tror att gruppen "nypensionärer" är viktigast för oss att nå, säger Eva Flogell med ett skratt.
50-årsjubileet uppmärksammas på flera sätt. Dels kommer klubben ha en jubileumsfest för medlemmarna, men det kommer även bli en jubileumsföreläsning på Östergötlands Museum den 4 september. En av Sveriges kändaste konstnärer, Karin Mamma Andersson, och journalisten Cilla Neumann kommer hålla i ett samtal som är öppet för alla intresserade.