Måns Zelmerlöw slog igenom i TV-programmet Idol och blev snabbt en idol för många ungdomar.
– Det handlar om drömmen om den stora kärleken. Både genom ett barns perspektiv med kärleken till en idol, men också från ett vuxet perspektiv som ser tillbaka och försöker genomskåda vad den här kärleken är, om den finns och hur pass verklig den är.
Under uppväxten i Bestorp utanför Linköping gjorde hon som många ungdomar före och efter henne har gjort: hon förälskade sig i en idol. För hennes del var det artisten Måns Zelmerlöw som slagit igenom i TV-programmet Idol. Många år efteråt såg hon en bild på Måns i en tidning och kom att tänka på den gamla förälskelsen.
– Jag pratade med en kompis och det visade sig att hon också hade varit ett jättestort fan av honom. Jag tyckte att det var så spännande att jag hade haft en så personlig relation till den här idolen och att det krockade så mycket med hennes relation. Vi hade båda levt i samma små världar där vi båda hade haft ett starkt personligt band till Måns, men det visade sig att vi båda varit delar en av en stor massa.
Intresserad av vad en relation till en idol är och varför den uppstår började hon arbeta på en föreställning. Förra året var det premiär i Malmö och i september sattes den upp på nytt i Stockholm.
– Det utgår från ett äldre jag som har sparat en låda med brev och bilder. Hon ser tillbaka på det som var och gör om historien. Bland annat klipper hon ut bilder på Måns och sig själv som liten och gör en dialog mellan dem.
Har du fått några svar kring det här fenomenet under arbetet med föreställningen?
– Jag kände ofta att jag var en annan person nu, som såg tillbaka och försökte förstå vem jag var. Men så upptäckte jag att det var mycket som var sig likt nu. Att det kan vara svårt att möta någon på riktigt och att det är något man får jobba med även som vuxen.
Föreställningen var Johanna Karlssons examensföreställning på Teaterhögskolan i Malmö.
Föreställningen var inte planerad att visas någon gång under våren och sommaren och har inte blivit stoppad av coronapandemin. I Stockholm visades den på Fringe festival för 40 personer.
– Det var en blandad publik och det var många som sa att de kunde känna igen sig. En äldre man pratade om att det var spännande att se en flickas värld, som var så främmande för honom.
Härnäst ska föreställningen visas för niondeklassare på Gotland. Om det blir något på hemmaplan framöver återstår att se.
– Jag skulle jättegärna spela vidare med den och det hade varit kul att komma till Linköping. Då skulle min familj och släkt bli glada.