– Det finns en medveten tanke om att synliggöra saker och ting, säger festivalgeneralen Johan Trolin.
Fredag och lördag är det dags för Linköpings folkmusikfestival. För elfte gången.
Programmet är som vanligt späckat och rymmer allt från folkrock med Hoven Droven, uppbackat av LiU:s storband Lusen Big Band, till samisk dans och berättarföreställning om en transperson på 1700-talet.
Nära bli inställt
Men i somras var det nära att årets festival ställdes in.
Arrangörerna fick via Corren reda på att Folkets park gått i konkurs. Cupolen, där festivalen ägt rum de senaste tio åren, var inte längre tillgänglig.
– Det var väldigt, väldigt nära. Vi hade inte fått någon som helst förvarning och kallade till krismöte. Men vi tog snabbt beslutet att vi inte ville bryta traditionen, festivalen är så pass betydelsefull för hela Sveriges folkmusik som subkultur. Vi ville inte ge upp så lätt, säger Johan Trolin.
Han är i år både festivalgeneral och bokare. Till vardags är den förre Linköpingsstudenten slöjdlärare på heltid i Falun. Att rodda om en festival på bara några månader har varit svettigt – men i stort sett hela programmet har räddats och anpassats till de mindre lokalerna i Nationernas Hus.
– Jo, det har varit en hel del slit. Men jag är jäkligt stolt över att arrangörsgruppen fått ihop allt, och det är värt allt jobb när man ser folket rulla in, säger han.
Hoppas på 3 000
På NH, där den första folkmusikfestivalen arrangerades en gång i tiden, finns totalt fem scener med olika inriktningar.
Festivalen brukar locka en ung publik, majoriteten är 18–30 år, och arrangörerna hoppas på totalt 3 000 personer.
– Publikrekordet i Cupolen är 3 800. Men så mycket folk får vi inte ta in på NH, men vi hoppas på 3 000, säger Johan Trolin.
Utöver all musik, dans och teater vill festivalen sätta ner foten mot främlingsfientliga krafter. Årets festival går under temat ”medvetenhet” där man lyfter viktiga frågor om vad folkmusik egentligen handlar om.
– Främlingsfientliga krafter försöker ofta annektera folkmusiken och dansen och säga att ”det här är ursvenskt och det här ska vi värna om”. De lever i en tro att allt uppstått i Sverige och är unikt i vårt land. Men vi som är aktiva inom den här genren vet att allt uppstått genom ett samspel, dels genom olika klasser i samhället och dels mellan olika länder och kulturer, säger Johan Trolin.
Han tar Hälsingepolska som ett exempel.
– Vid en första anblick kan man tycka att Hälsingemusiken är ganska karaktäristisk med mycket rullstråk, sextondelar och sådär. Men tittar du lite närmare ser du att det har starka kopplingar till den klassiska musiken och den klassiska musiken har starka kopplingar ut i Europa.
Vad är folkmusik, enligt dig?
– Det är en svår fråga. Visst, det finns många gamla låtar och spelsätt som man kan hitta ute i byar, och grotta ner sig i sådana saker. Men man kan också ha ett modernt angreppssätt och strunta i vilka instrument som användes förr och bara spela folkmusiken på vilket instrument som helst. Det finns någon slags tonbildning, tonideal och melo-diösa grejor som kan kallas för svensk folkmusik, men det är väldigt flytande gränser.
Kommer du själv att spela något?
– Nej, det hinner jag inte. Möjligen på efterfesten.